FAMILJEN KAOS!

Varför blir det skillnad?

Det här är något jag stör mig galet på! Man kan märka och höra många som resonerar så att det förstfödda barnet måste få mycket tid med mamma och pappa, helst ska man vänta flera år innan ”stackarn” får syskon och måste dela på uppmärksamheten. Man vill ge all sin uppmärksamhet och tid på det första barnet så man väntar tills det blir tal om syskon. Varför är det så viktigt att första barnet får så mycket egentid och sen när syskonen kommer då?

Man har dåligt samvete för att det äldsta barnet inte kan få lika mycket av en som förut medan syskonet får dela på uppmärksamheten från början. Jag tycker att det är viktigt att yngre syskon får tid med bara mamma och pappa i lugn och ro, behöver de inte det också?  Jag förstår inte tankesättet riktigt.

En idé är att sätta äldsta några timmar på förskolan och alltså få tid med det yngsta barnet också. Nee men då får man dåligt samvete för att äldsta sätts på förskolan! Det är ju faktiskt en pedagogisk verksamhet också och bra för den sociala biten ( menar inte att förskolan är nödvändig för det).

Man ska bara ha massa dåligt samvete hela tiden som förälder. Det värsta är alla kommentarer från andra föräldrar som ska veta bäst. För enligt vissa är det ju förfärligt att vilja ha sitt barn på förskolan om man ändå är föräldraledig med syskon. Suck! Varför ska någon annan som inte lever mitt liv komma och döma?! Ingen förutom jag och barnens pappa vet vad som är bäst för vår familj! Jag tycker att det är så jävla fult att skuldbelägga andras val.

Alla har rätt till sin åsikt såklart men kom aldrig och säg att du vet vad som är bäst för en annan familj!

Jag tycker nämligen såhär att förskolan är en suverän verksamhet när den funkar som den ska. Stora grupper med stressad personal och dålig lokal mm är jag emot.

Om man känner ett behov av att ha barn på förskolan trots föräldraledighet och barnet mår bra av det så är det bäst så!
Om du inte har behov av förskolan och barnen trivs bäst hemma så är det bäst så och super!
Är det så att barnet inte mår bra av förskoleverksamheten så är det ju inget alternativ. Alla alternativ är bra sålänge det känns bäst för din familj. Punkt.

När det gäller min familj så är det bäst för Kian och Minelle att få gå 15 timmar i veckan på förskola. Skulle någon av de må dåligt på något sätt så skulle jag aldrig ha de där. Men för oss vinner alla på det. Det finns många skäl som gör att det är bättre att ha de där.

Men egentligen skulle jag vilja kunna ha alla hemma, att slippa passa tider och utgiften bland annat, men det är inte värt det faktiskt.

Det ska bli kul att se de i luciatåget sen 😉
Nu är vi också nöjda med vårat ”dagis”, jättebra personal, mysigt lantligt hus med högt i tak, en jättestor fin gård,  hästar och traktorer att titta på och en väldigt liten grupp barn,  alla barnen är snälla mot varandra.  Så det känns tryggt.

Hur känner nu? Har ni dåligt samvete för någon?  Hur blir ni bemötta för era val?

image
Mysig egentid med mammsen

image

image

image

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Charlotta

    Har haft dåligt samvete för det mesta, har verkligen fått jobba med detta. Man får försöka vända på steken vem säger att andras val är bättre liksom. De val vi gör är ju bäst för oss. Men lite dåligt samvete kommer nog alltid finnas kvar:-) Jag har dåligt samvete om jag låter ett barn gå till förskolan när den andra är sjuk. naturligtvis inte vid magsjuka eller om det andra barnet är förkylt också då är de alltid hemma. Men när den ena är helt frisk och den andra är förkyld så skickar jag iväg det friska. För om båda blir hemma blir det inte så mycket vila för det sjuka barnet och själv blir jag en riktigt dålig mamma men tycker att det är lite pinsamt.

    1. myfamily

      ja jag har jämt dåligt samvete för allt möjligt när det gäller barnen och jag har märkt att det blir 10 gånger värre av att jag läser massa på Facebook ( är med i olika ”mammagrupper”) och bloggar. Ändå kan jag inte bara ta bort FB. Det har blivit bättre för varje barn när man inser ett och annat och börjar slappna av, fy så man var med första barnet, man ville nog vara perfekt och la hög press på sig och man var känslig för vad andra sa. Jag kommer nog aldrig bli kvitt det dåliga samvetet helt men det får inte ta över lixom.

stats