Valborg har blivit riktigt trevligt tycker jag, en bra tradition har vi fått till och det blir bättre för varje år ju äldre barnen blir. Oftast brukar makens föräldrar och syskon komma till oss och så grillar vi och till kvällen tar vi oss iväg till bygdegården, vi bor ju på landet. Där tänds det en stor brasa och i år var det jättebra väder också, det är även lotter, musik, kör, disco för barnen, man kan köpa korv/öl/läsk mm, ungarna fick godispåsar som tröstpris! Det är ganska många som kommer dit för valborgsfirande, de flesta känner ju varandra väl, såklart. Det är nog bara jag som inte har koll men jag är ju inte heller uppvuxen här som min man är.
Något som skiljer sig från förut är att barnen drar iväg på egen hand, de känner de andra barnen och är så avslappnade och trygga att de inte bryr sig ett skit om vart vi är haha. De bara drar, Ines får vi såklart hålla reda på och jag kämpade på så gott jag kunde för att ha koll på alla mina barn men de drog lixom åt olika håll. Kian var skitnöjd när han fick sin burk läsk och var lite överallt på egen hand, Minelle flaxade/skuttade omkring lite var som och plötsligt hittade hon en killkompis från hennes avdelning på dagis som hon lekte med under kvällen. Ines skulle ju göra precis som de stora barnen, hon sprang runt med ett glas vatten och sin gosedjurshund och bara drog iväg. Den lilla tjejen har alltid varit reserverad och ”mammig” men det var som bortblåst (?!) Hon struntade i oss och sprang ut i stora lokalen fullt med folk och ut på bakgården och sprang runt själv. Sen hittade hon ner till källaren där det var fullt ös med disco för barnen, biljardbord/pingisbord med grönt sken i rummet och hög musik. Där skulle hon hänga med de stora barnen, det var både tonåringar och emellanåt Kian och Minelle som skulle spela. Jag som såklart inte ville släppa min 3-åring vind för våg fick snällt följa efter..och hänga där nere som enda vuxen..akward. Fick ju inte henne därifrån haha!
Sen blev det kolsvart ute och alla hade trevligt men när klockan blev 22.00 packade vi in ungarna i bilen. Det enda jag kan klaga på var att jag saknade min fina vän Katta med familj som tidigare bodde här också men som flyttat till Jämtland. Har jag sagt förresten att de nyligen var på besök?! Jag fick hålla i lilla Saga 2 månader, där gick man och skumpade på en gnyende liten bebis som man gjort i så många år, det satt i och kändes helt naturligt. Oh..tänk om man fick göra det igen…
Efterrätten som jag bjöd på efter grillningen. Snickerspaj med grädde! Sjukt god och den vart jättebra, har misslyckats med den tidigare.
Senaste kommentarer