Pirrigt, läskigt, spännande och underbart på samma gång! 😀
Jag har precis fattat ett beslut, jag kommer efter sommaren gå upp i studietakt, från 50% till 75%! Helt plötsligt kommer jag stå som färdig undersköterska redan nästa sommar, den 28/6 2018! 😀 Ett år går fort, särskilt denna tid tycker jag, började jag inte plugga nyligen?! Vad kommer jag få för sommar nästa gång?! Ovissheten är skrämmande men jag har stort hopp och bra idéer på vad som faktiskt kan vara möjligt.
På denna väg/resa har jag haft hjälp av en person som orkat svara på alla mina oändliga frågor, som tipsat och kollat upp saker, som lyssnat utan att vara dömande kring mina svårigheter, det har betytt så mycket. Jag hade till och med avfärdat neonatalavdelningen då jag trott att det är inget jag skulle klara av (blödig till tusen) men hon har berättat om hur det faktiskt är att jobba där, jag har helt ändrat min uppfattning tack vare henne och hoppas nu på att själv få stå där en dag! Jag tackar dig igen ( du vet vem du är 😉 ) och återkommer med mina oändliga frågor haha!
Igår hade jag ett möte med en av cheferna på salongen där jag berättade om detta, jag behövde skriva på en ny tjänsteledighetsansökan som jag hade förberett och tagit med. I och med att jag går upp till 75 % behöver jag ta bort alla onsdagar som jag jobbar som frisör, jag ville också ändra från att jobba söndagar till att varva lördag och söndag varje vecka. Enklast är att jobba söndagar men då hade jag aldrig mer träffat ca 70 % av hela arbetsgänget och det kändes väldigt tråkigt så därför ändrar jag till några lördagar där de flesta jobbar! Jag har så väldigt fina kollegor/chefer, jag var tydlig med också att jag hoppas på att få hoppa in några timmar ibland även efter att jag har fått jobb i vården. Jag vill dels träffa tjejerna ibland och dels hålla vid liv mina frisörkunskaper lixom, man glömmer och tappar om man helt slutar att klippa faktiskt. Nu klipper jag i för sig vänner och familj emellanåt också men jag vill ju kunna alla frisyrer och inte klippa samma hela tiden 😉
Ni kanske inte tycker att detta låter så himla märkvärdigt hehe men för mig var det faktiskt ett stort steg! Det blev mer verkligt och nära helt plötsligt, jag börjar känna mig mer mogen för nästa steg utan att nästan skita på mig, ja jag är jätterädd för att stå utan jobb eller att ”misslyckas” på nåt sätt eller inte klara av jobbet eller nåt…Men jag vet ju innerst inne att jag passar perfekt för att jobba inom vården, det är där jag hör hemma, men det betyder verkligen inte att det kommer bli lätt för det, inget har nånsin varit lätt i mitt liv. Men fram tar jag mig!
Det ska bli så skönt att plugga måndag till fredag och ändringen påverkade inte heller tiderna för barnen på dagis/fritids, skönt! De går väldigt bra och regelbundna tider tycker jag:
Måndag till fredag kl. 8,00-15.00
När jag slutat plugga kommer Kian börja åka skolbuss!
Igår kväll efter jobbet hade vi personalfest/årliga sommarfesten. En kollega kom med sin nyfödda bebis, man glömmer bort att de är sådär små! Oh vad sugen man blev själv, fyfan jobbigt. Klippstugan har ett så jäkla härligt gäng, kan inte fatta att jag har varit en av de i 11 år!!! Kan detta ha varit sista gången jag går på sommarfest med de? Det var speciella känslor när jag åkte därifrån, helt plötsligt blir många självklara saker ”sista gången”. Märklig känsla!
Senaste kommentarer