Jo vädret var bra men dagen har varit upp och ner. Tänkte att jag och Mini skulle ha en mysig och lugn dag hemma medan Kian var på förskolan, men icke…Hon var förbannad och gnällig, frustrerad. Vet inte vad som var fel och hon höll igång hela dagen, fick inget gjort.
Har känt mig väldigt stressad på sistone och tålamodet idag var nära noll så då bröt jag ihop tillslut. Ibland blir man bar så trött på allt..men som tur är lugnar man ner sig sen och kommer ihåg allt fint man har i livet, då känns det bättre.
När jag hämtat Kian så var vi ute, tyvärr kan jag inte sätta igång med så mycket som jag skulle vilja passa på att göra ute, frustrerande. Det är sånt passande med en livlig Kian som springer runt överallt och sen en liten Mini som inte nöjer sig med att ligga i vagnen. Inte kan man sätta henne i bärselen heller eftersom hon ska unvika solen.
Fick ihop en fin bukett och vattnade lite där det behövdes. Sen kom pappsen hem och han körde jordfräsen där rötterna fanns kvar från buskarna. Sen la vi dit stenplattor (som har legat och skrotat överallt) och la runt om, så det blev som en ring typ. Vi ska lägga en matta och sen grus över i ringen, där såmaskinen ska stå, kan ta kort imorgon.
Fröna ligger ännu i vatten och jag ska plantera de imorgon. Fan vad skönt det var att få bort stenplattorna, de har jag retat mig på länge! Maken påstår att de stod samlade och inte var ivägen men kosntigt då att vi fick hämta de på typ 10 olika platser utspridda på vår stora gård?! Han är rolig han… Får se vad dagen bjuder på imorgon!
Jag är precis likadan. Jag oroar mig för allt. Att inte hinna få träffa knyttet, att Olivia ska dö. Att Andy ska dö innan knyttet föds. Att jag dör vid förlossningen.. Man har så mkt man vill göra i livet så det är sjukt jobbigt att fundera på om man kanske inte hinner uppnå detta. Det stressar mig. Sen är jag en kontrollmänniska och vill ha kontroll på allt Hur fan har man kontroll på döden? Det har man inte.. därför går det ju inte. suuuuuuck