Tajta byxor är det värsta jag vet, får typ panik, speciellt av jeans. Det är jättesnyggt men jag får någon slags kvävningskänsla och lider en hel dag. Jag har tvingat mig själv i många år att ha t.ex jeans på mig mig för att ”man ska ha det”. Av samma anledning har jag inte velat använda termobyxor, halskrage och på riktigt bekväma skor hehe.
Jag känner att jag mer och mer vågar vara mig själv. Jag struntar mer och mer i hur man ”bör” klä sig med tanke på t.ex. ålder. Jag är 29 år och kanske går mer mot en ”ungdomlig ” stil? Jag vet inte, nu skiter jag i det. Hur förväntas en 30-åring klä sig egentligen?
Jag gillar bekväma och lite mer lösa kläder men det ska vara snyggt, mycket kontraster och svart eller intensiva färger, gillar texter/skinndetaljer/nitar. Lite sportigt gillar jag också. Jag har blivit besatt av alla snygga joggers som är trendigt nu så jag har samlat på mig många. Längtar tills jag kan använda min skinnjacka igen och min ryggsäck i skinn och några bekväma sneakers.
Ratar mer och mer jeans, klackar, Hollywoodlockar men inte för att det är något fel eller fult utan för att det inte är jag. Man måste våga vara sig själv, jag vet inte varför det ibland är så svårt? Är man rädd för att sticka ut? Att inte bli accepterad?
Jag har ju aldrig känt mig som alla andra, istället har man känt sig udda men jag har inte alltid vågat visa mig utåt sett annorlunda, jo i perioder kanske. Som tonåring stack jag ut med min udda stil men med tiden anpassades jag mer och mer till omgivningen på något sätt. Nu orkar jag inte längre och frågar mig själv för vems skull jag håller på såhär och anstränger mig för att passa in? Kan jag inte bara få vara mig själv fast att vissa stör sig eller ger undrande blickar?
Det beror mycket på i vilken krets man är i också. På jobbet känns det på ett sätt lätt att vara mig själv eftersom alla där har väldigt olika stilar men sålänge man är uppstylad. Man rör sig ju i lite olika kretsar, olika vänner och bekanta, två olika släkter, familjen och syskon, arbetsplatsen och olika offentliga sammanhang.
Ibland känner jag att jag sticker ut lite mer men vad fan spelar det för roll? ! Att man fortfarande ska känna såhär nästan 30 år gammal?
Det känns så enkelt när det gäller barnen, vad skulle man ha sagt till de?Jo jag skulle säga att de ska vara sig själva och gå sin egen väg, älska och tro på sig själva. Varför blir det inte lika självklart när det gäller en själv?
Titta vad som är hemklickat? Syster tipsade om ett väldigt billigt ställe på nätet men med låång leveranstid. Har jag tur hinner dessa klänningar komma innan påskafton. Vi ska slå ihop påskmiddagen med en 30-års fest för makens syster. Minelle och Ines ska få dessa klänningar, är dock osäker på storleken. Det är mest en chansning detta , det var ju billigt så..
Senaste kommentarer