FAMILJEN KAOS!

Orkar ni läsa allt? 😉

Sådär ja! Strulet på försäkringskassan har löst sig. Jag hade ju svårt att ansöka om föräldrapenning och det var inte jag som var dum i huvudet hehe utan det hade blivit något fel som sen blev åtgärdat. Nu är det färdigplanerat, jag vet t.o.m datumet som jag börjar jobba igen!

Med graviditetspenningen så kommer jag var hemma 11 månader! Lilla knoddis kommer alltså att vara 8 månader när jag är tillbaka på jobbet igen. Varför så kort tid tänker ni kanske? Det finns TVÅ SKÄL till detta –>

Det ena är att jag måste ta ut ganska många sjukpenningdagar per vecka för att gå runt, det finns en hel del utgifter som fortfarande ska betalas och då går dagarna snabbt åt tyvärr. Andra skälet är att jag har en väldigt bestämd man här hemma som vill vara hemma helst lika länge som jag med sitt barn! Vi delar alltså lika, dock blir hans period ca 7,5 månad med inskolning för han har sämre föräldrapenning än mig och behöver ta ut 7 dagar i veckan! Ett stort plus är också att vi får jämställdhetsbonusen men jag får inte ta del av den förrän karln börjat utnyttja sina dagar.

Tycker faktiskt att det är löjligt att många kvinnor säger ” min karl får inte vara hemma för jag vill vara mammaledig så länge som möjligt” , ja nåt i den stilen, har hört det flera gånger. Som om kvinnan kan gå in och bestämma en sån sak och ta sig rätten till att ta alla dagar med barnet, nu finns det också många karlar som inte är så intresserade av att vara hemma. Men kvinnan kan inte bestämma ett skit för karln måste skriva på papper för att godkänna att hans dagar flyttas över till mamman. Jag skulle kunna ta hela föräldraledigheten denna gång (förutom 60 dagar som är reserverade för karln och jag inte kan få) men det skulle ALDRIG min man gå med på så alltså kan jag inte göra ett skit åt det, jag står maktlös där. Nu vill jag att han ska vara hemma också, viktigt för både föräldrar och barnet tycker jag!

Knoddis är då ungefär 15-16 månader när det blir dagis. Det kommer gå bra! Vi får se hur jag kommer känna att gå tillbaka till jobbet när den lilla bara är 8 månader men samtidigt jobbar jag deltid och får mycket tid hemma också, hade inte pallat annars. Mini var 9 månader när jag återgick till jobbet, det var inga problem alls.

Vi har ju ”bara” 195 dagar var att ta ut i föräldrapenning, mina dagar räcker ungefär 7 månader och sen är de helt slut 🙁 Visst vi har 45 dagar var i ”lägsta nivå dagar” men det är inte mycket pengar att prata om, 180 kr per dag. Så nu är ansökningen klar och jag behöver inte tänka mer på det utan det kommer rulla på varje månad, skönt.

Ärligt talat så drömde jag mig iväg idag, tänk om jag hade kunnat vara hemma i ca 2 år??! Och sen karln sin tid också. Det hade faktiskt varit skönt. Jag märker så många fördelar nu sen jag slutade jobba, vardagen blir så otroligt mycket lättare att få ihop nu. Jag har varit så sliten och sönderstressad medan jag jobbade (älskar mitt jobb, det har inte med det att göra) och det tog hårt. Det är så mycket energi och tid som går åt till småbarnslivet, hus på landet, renovering, djuren nu. Tänk om jag hade kunnat få vara hemma i ett par år och sen mannen då och bara få satsa på bebistiden och värsta småbarnsåren, renoveringen och sen hade det varit ”klart” när båda skulle börja jobba igen. Då hade man ”orkat” satsa lika mycket på både jobb som familjelivet…

Någon som förstår?? Men det är kört för mig, ekonomin blir för dålig så det blir bara 11 månader med den här tiden innan BF då. Så jag ska njuta till max!

🙁 fast lite ledsen blir jag..