Hjälp, ta mig härifrån!!!
VARNING! Deppigt inlägg!
När allt blir för mycket då vill man bara ge upp men det går ju inte, jag behövs ju och jag har tagit på mig allt det här!
Men jag är så trött på att allt blir för mycket hela tiden, man kan ju inte njuta av allt det fina man har när det bara är FÖR MYCKET, så jobbigt. Jag vet att det är mitt fel, jag kan av någon anledning inte ta en sak i taget, allt ska komma samtidigt! Blir så arg på mig själv!
Hunden gör mig galen just nu, orkar bara inte! Han är en jättefin och duktig hund, men fortfarande valp och börjar komma in i ”tonåren”, ni vet, testa gränser och bli könsmogen, jag som ville ha en ”färdig hund” egentligen.
Hur ska jag hitta kraft för att orka?
Jag har hand om barnen till ca 80 % dygent runt, hunden är som ett tredje barn som jag får ha hand om efterom jag är hemma, hela hushållet är mitt ansvar förutom disken, katterna är mina, jobbar varje lördag, jag lagar middag varje kväll och storhandlar med Mini. Allt ska man ju göra samtidigt! Jag känner bara att det är inte kul, det är för tungt! Min man har precis lika mycket att stå i men helt andra saker. Sen har man ju alla andra problem också som tär på en!
Varför gör jag så här mot mig själv? Och varför skriver jag allting här? Stackars er som får läsa detta deppiga inlägg, (”du får väl skylla dig själv tänker ni kanske”) ja så är det väl, suck! Men det kanske lättar tillslut? Kanske är det värst just nu? Kanske blir det lättare när jag börjar jobba igen? Jag vet inte, men nu får jag rycka upp mig! Som sagt, jag behövs här och jag har sett till att det har blivit hus, barn, katter, hund, giftemål samtidigt! Eller karln är väl inte helt oskyldig heller hehe, men jag driver igång allt lixom.
Tack för att du läste..
Hoppas det lättar snart och du slipper må dåligt… Det är skitjobbigt att ha en massa omkring sig och om du sedan tar hand om allt nästan själv gör det ju inte enklare 🙁
Kram!
Sådär känner jag med ibland, och speciellt det där med hunden. Vissa dagar och stunder är jag galen på han fast han egentligen inte är alls jobbig. Man måste få bryta ihop för att kunna komma igen!
KRAM
Ja man får hoppas att det kanske lättar eller nåt, ibland vill man bara fly nästan, just då, men andra stunden är man såklart överlycklig över sin fina familj. Mycket blandade känslor!
Bra fråga! Han kommer ju såklart sköta barnen och hunden men jag kommer ändå sköta hushållet fast jag går inte med på att det ser ut som en bomb när jag kommer hem! Han får städa undan efter de ändå. Jag lagar mat de dagar jag är ledig. Men när jag är ledig så blir det väl som nu, då lär han passa på att göra allt annat här ute. Det ska bli intressant att se hur det kommer att bli. En omställning för alla!
jag förstår precis. Jag känner likadant. Kanske ändrar dig sig när du börjar att jobba eller så ändrar ”kraven” och alla ”måsten” sig.
En undran, när mannen tar över, kommer ni att ändra era sysslor något då? Jag tänker på hushållssysslorna då.
Usch va trist att känna såhär.. Är det till nån tröst så känns det nog sådär jobbigt för ”alla” ibland.. Men det är ju såklart skit jobbigt ändå när man är mitt uppe i det, och tankar kommer på mer och mer hela tiden…
Hejar på dej här hemifrån, och jag måste säga att de va smart att ta kort på alla sakerna på gården (tidigare inlägg) nu har du ju svart på vitt!! Kämpa på!!
Tack för dina ord, det lutar nog åt kolik ja.. Pust!! Ska på spädbarnsakupunktur imon, och de ska ha riktigt bra resultat har jag hört.. Så det håller vi tummarna för 🙂
Kramkram!!