Pratade med en kund om detta idag, har undrat mycket över det. Han hade barn i lågstadie- till mellantadieåldern, han tyckte det vr hur härligt som helst nu och att det var tuffast när de var små.
Att få barn innebär ju minst 18 år framåt av olika faser och mycket olika saker/situationer att gå igenom. Det händer ju så mycket på vägen med ett barn som växer och det innebär ju samtidigt att livet ser väldigt varierande ut för oss också.
De tuffa småbarnsåren har man ju hört talas om, där vi befinner oss nu, det enda vi känner till och ja det är tufft och härligt på samma gång.
Jag blir så trött på alla ”erfarna” föräldrar som jämt ska säga ” Små barn små problem, stora barn stora problem”. Nu är det ju ”jobbigt” på ett helt annat sätt, sömnbrist, gnälliga/klängiga/skrikiga barn som inte kan prata så mycket, blöjor och kladdande. Allt det försvinner ju med tiden och det är klart att det kommer nya utmaningar men blir det verkligen tuffare än idag, ja kanske ibland? Jag tror att det går i perioder, ibland är det lätt och ibland svårare.
Tonåren ska ju vara så jobbig enligt alla, alla ska hålla på och skrämma upp en hela tiden. Löjligt! Det är ju en individfråga också! På många verkar det som att lågstadieåldern ska vara väldigt härlig? Vad har du för erfarenheter? När är det tuffast med barnen egentligen?
Senaste kommentarer