FAMILJEN KAOS!

Idag fyllde våran tokiga vovve 2 år! (24/2) Vi har haft honom i ca 1,5 år nu. Han kom till oss när han var 5 månader. Det blev ganska spontant och hastigt, så kan det gå när man kikar på valpar på blocket hehe. Vi ångrar oss inte, han passar otroligt bra in i vår familj och han är helt otrolig med barnen! Dock är han en riktig klumpig en och en tung hund så han kan välta de små och vara rätt ”på”, fast det gäller mer andra barn som inte är vana vid hundar och Diesel blir så uppspelt när gäster kommer hehe. När det gäller våra barn är det inga som helst problem, de är ju uppväxta tillsammans och lika galna alla tre, de ligger gärna i en hög och busar.

Vi har från början velat ha vår egna hund, både jag och maken är uppväxta med hundar sen vi var barn. Vår första hund blev en valp som fick heta Memphis, en ”amstaff” av den lite större ”sorten” med stamtavla. Kian var bara en bebis på några månader. Den rasen eller om det var just den individen var helt fel för oss!

För mig kändes det som att det var något fel på honom, jag blev till och med rädd för en valp!!! Han var helt vild, och var duktig och snabb med sina tänder kan jag säga! Katterna slet han pälsen av, de var livrädda och klöste mot honom i ansiktet utan att han brydde sig det minsta, de vågade inte nudda golvet längre.

Han gjorde illa gästerna, vissa började blöda. Han ”kampade” med Kians små babyfötter med sina sylvassa tänder medan jag desperat försökte ge Kian smakportioner, det gör ont i mammahjärtat än idag när jag tänker på Kians skrik när hundfan högg tag och vägrade sluta. Jag fick ha Kian i babygymmet på köksbordet för hunden slängde sig fram i ansiktet och över Kian och oss! Livet blev ett helvete med den hunden som snabbt skulle växa sig stor och väldigt muskulös.När vi försökte tillrättavisa honom så högg han och morrade åt mig, gjorde utfall.

Jag vet att amstaffen kan vara hur underbar som helst men antingen så var denna individ något fel på eller så är rasen såhär, jag vet inte. Han lämnades tillbaka till uppfödaren kan jag säga!!! Men det fick jag kämpa hårt för!

Men fan vilken oseriös uppfödare visade det sig att vara! Hon hade bestämt sagt att är det nånting så vill hon inte se honom på blocket utan hon ville ha tillbaka honom i så fall, men det skrev hon inte med i avtalet och jag trodde verkligen på henne! När jag kontaktade henne sa hon ” sätt honom på blocket”. Men det ville inte jag för jag behövde bli av med honom så fort som möjligt, jag var så DESPERAT att jag lät henne ta tillbaka hunden utan att få pengar tillbaka, jag förlorade 10000-12000 kr.

Efter detta blev jag skrämd! Det tog ett tag innan man ens började tänka tanken på en hund igen…

En dag stod det en stor svart hund på vår trapp?! Det visade sig vara en snäll lugn gammal blandrashane som kom från ett hus en bit bort från oss. Han fick vara kvar ett dygn hos oss innan vi hittade ägaren. Efter det kom suget starkt igen efter en hund! Vi började titta på blocket och jag råkade se annonsen på våran Diesel. Det blev snabba ryck! Mini var då 6 månader hehe.

Jag har tappat förtroendet för uppfödare, då det inte var första gången jag fått ha att göra med en ”oseriös” jävla uppfödare. Nu har vi en blandras, 85 % rottweiler och resten Labrador. Han är så fin våran vovve, busig, snäll, kelig till max, otroligt social och familjekär. Han har aldrig visat dominans eller aggressivitet till andra hundar, han vill bara leka. Därför tror vi att det nog kommer gå super att skaffa en ”kompis” till honom i framtiden, från bulldogfamiljen som vi tror kommer passa oss.

Shitt vad långt det blev! Tänkte bara gratta honom här på bloggen hehe.

Det dröjer ett år till innan man kan kalla honom vuxen och han lär bredda sig med lite mera muskler till dess och ”lugna ner sig” lite hehe..

Grattis Diesel!