Jag skrev precis en lång uppsats om just detta, riktigt roligt var det att skriva om detta men där man utgår från etik, moral, etiska begrepp. Jag kunde lätt sätta mig in i två helt skilda perspektiv, jag förstår exakt hur ” Eva” och ” Karin” kände sig, jag är ju båda personerna insåg jag efter jag skrivit klart. Nu fokuserade jag också på vårdpersonal i vården och detta måste vara väldigt vanligt förekommande, krocken mellan dessa två. Däremot anser jag att detta behövs, en reaktion när en ny person kommer och rör till det i samma samma som varit i många år, alla behöver utvecklas, både personal och företag/verksamhet. Men visst fan är det jobbigt när den där nya kommer och förändrar saker och tror sig veta så mycket med ett brinnande intresse och engagemang, som orkar hur mycket som helst.
Jag inser ju att jag är den där gamla bittra Karin som jobbat för länge på samma arbetsplats, som känner sig stressad och sliten, kroppen värker och protesterar, man har glömt bort lite varför man ville detta så galet mycket i början, var är passionen och viljan att lära sig mer och nya saker? Jag kan rutinerna, jag har erfarenheten, jag är duktig, jag har ju ändå jobbat på samma arbetsplats i 11 år ( varav 2 år som elev). Jag är en stolt frisör men vad fan hände? Svaret är nog så enkelt som att det är dags att gå vidare, utmana sig, utvecklas som människa, se något nytt. Det är nog inte alltid bra att vara kvar för länge på samma ställe, i alla fall inte om man hinner bli en bitter och grinig jävel som muttrar och jobbar på bara. Det är inte rätt mot kollegor, chefer, eller företaget, och inte rätt mot alla nya som kommer och som vill så mycket, som suger åt sig allt det nya som en svamp, så som jag var en gång i tiden. Nej, det är inte rätt, då är det dags att röra på sig !
Frisörbranschen har gett mig så otroligt mycket, jag kommer vara evigt tacksam för att jag fick chansen. 💛 Samtidigt är jag den där ivriga intresserade Eva, som läser och snappar upp allt hon kommer över, ivrig att lära och utvecklas, jag har ett mål/en dröm, jag kämpar tills jag lyckas, det är så spännande med allt det nya och känslan av att gå framåt och lära mig så mycket fantastiskt, jag kommer vara den där dryga som ställer tusen frågor, som har massor med energi, som vill göra allt rätt så som jag lärt mig i skolan, som inte kan ett skit om verkligheten i den nya branschen men som brinner för att hjälpa och finnas där för människor som behöver en, jag kommer lära mig och åren kommer forma mig och ge mig erfarenhet, förhoppningsvis blir jag aldrig bittra Karin igen men om jag blir det så hoppas jag den nya Eva ruskar om mig på rätt väg igen, man får inte glömma bort varför man valde denna väg och vad som är viktigt och meningsfullt för en själv. Om det inte längre känns meningsfullt och bitterheten tar över då är det dags att göra en förändring och ta reda på vad man verkligen vill i livet. Vi människor lever ett långt liv och det är så sorgligt om man ska gå runt och må dåligt.
Nu ska jag lyssna/se på en video om dödshjälp! 😆
Ha en trevlig helg och ta hand om er ❤
Senaste kommentarer