Ja hur går det då? 🙂
Jag känner igen mycket från skolboken, hjälpmedel /ord/särskilda tänk och rutiner. Samtidigt har jag fått en särskild uppfattning om hur det kan se ut i verkligheten för jag har aldrig satt min fot på ett ålderdomshem förut och det är en sak att läsa om det och att stå där och se hur allt funkar.
Jag är nu på ett litet boende och jag inser att det är skillnad både på rutiner, sammanhållning bland personalen och hur brukarna upplever det hela/hur de bemöts och deras omvårdnad. Tryggast är väl att ha så få olika vårdpersonal som möjligt för den enskilde brukaren, det kan nog vara svårt på ett stort boende eller har jag fel?
Det vore intressant att kunna jämföra hur olika det kan se ut mellan boenden.
Jag är positivt överraskad till allt jag har sett även om jag förstår att det kan se bra mycket sämre ut på andra boenden.
Man matas med:
● ”Det enda man gör är att torka bajs”
● Det är jättestressigt och slitsamt
● De äldre får jättesnålt och dålig mat
● Det finns många ”surkärringar” som inte ska jobba i vården
● Dementa är det ”värsta” att jobba med i vården, dementa är arga och våldsamma.
Jag kan bara jämföra med det boendet jag har min APL på och dessa tråkiga återkommande meningar som man matas med från alla håll. Det stämmer nog på många boenden tyvärr men man tror ju att det är så illa överallt när det är detta man får höra hela tiden!
Torka bajs, det förekommer inte ofta alls på en dag (blev förvånad där).
Allt går smidigt och lättsamt till med toalettrutiner som ser olika ut för brukarna. Nu ska jag vara ärlig här, jag trodde att dessa gamla människor skulle upplevas obehagligt av att se dusch/tvätt/naket för att det låter så på andra att det skulle vara så ”äckligt”. Så fel, inget är obehagligt att se och jag har inga problem med att själv kunna stå där och tvätta! Lite svårare kanske om det är män men det är nog bara för att man själv är kvinna. Jag blir så arg/ledsen av folk som måste minsann berätta för mig vilka äckliga saker man måste göra i äldrevården, att de försöker skrämma upp en, tråkigt.
Det här med stress varierar såklart och jag som praktikant kan inte förstå helt hur det är med det men min upplevelse är att det funkar och det känns inte stressigt, jag trodde att det skulle vara mycket mer pressat!
Maten här är jättebra! God och varierad och de får äta så mycket de vill. Det är flera mål och fika, mysigt.
Alla jag har träffat där (personalen ) är trevliga och varma människor, visst kan vissa irritera sig över vissa saker så som det är på alla arbetsplatser. Det finns ett missnöje över arbetstider och lön som är helt förståeligt i den branschen.
Alla är i princip dementa där och alla är jättemysiga och samarbetsvilliga men visst får man lära sig lite hur man ska prata med de och bemöta de, det är så viktigt att man känner varje brukare för att kunna ge de den bästa omvårdnadaden och bemötandet.
Jag känner ju mig själv och jag ser att jag tar stora kliv, utvecklas, lär mig och snappar upp mycket, jag tycker att jag tar för mig och snabbt vågar mer och mer MEN jag tror att det kanske förväntas att jag borde lära mig mycket snabbare och att jag bör kunna göra mycket saker själv denna sista tid och det gör mig nervös. Jag är ju helt ny i denna bransch och har inte ens avslutat min första kurs lixom så allt är väldigt nytt men de är ju vana vid att lära upp nya vikarier och sommarjobbare men kan man jämföra de med mig? Med tanke på mina problem så är jag chockad över hur mycket jag vågar där och hur jag tar för mig men jag vet ju inte om personalen där ser det så förstås. Vissa vill slänga in mig i saker som är ”lätta” men eftersom jag inte vet exakt hur jag ska göra så blir jag osäker och rädd. Jag vill inte vara orsaken till att en brukare ramlar!
Förflyttningar och tekniska hjälpmedel är kluriga tycker jag och att komma ihåg vad varje brukare ska ha hjälp med, vad man ska uppmuntra eller vad man ska hjälpa till med eftersom det skiljer sig för alla. Det är svårt när man inte känner de.
Jag vill göra själv men jag är så rädd att göra fel och blir irriterad när jag inte vet exakt hur jag ska göra.
Det är kul att se allt roligt de får göra. Bland annat kom dagisbarnen och sjöng så fint idag, vårdhundar hälsar på, vi har grillat och fikat ute hos hönsen, det är uppträdanden /dans/ kläd- och skoförsäljning.
Idag satt jag en bra stund inne hos en av brukarna och vi pratade på. Jag gjorde en inbakad fläta på henne och hon uppskattade så mycket den pratstunden och ville lägga mitt namn på minnet.
Jag gillar verkligen min handledare, ser upp till henne, jag skulle vilja vara som henne om jag var undersköterska 😉
Jag ska nog ansöka om en plats på detta ålderdomshem när jag är så pass gammal och oförmögen att klara mig själv, om det blir så 😉
Nu blev det himla långt men det är för att jag inte har hunnit med att uppdatera här 😉
Senaste kommentarer