Jag tycker att det är himla tufft när man är helt ensam med barnen och ska göra både middag och ta läggning själv, eller badning, lämna på dagis mm. Det är sån skillnad när vi är två och så mycket roligare
. Lite panik när man tänker tanken om man skulle vara ensamstående! Men samtidigt skulle vi ha varannan-vecka så en hel vecka skulle man ju vara själv och kan ladda batterierna och göra vad man vill.
Själv med barnen är jag på morgonen när de ska till dagis, mina lediga dagar mitt i veckan, kvällsveckan (var fjärde vecka) är jag själv hela kvällar också.
Fick utbrott på väg upp för trappan med barnen innan läggning. Alla var vi trötta och och jag lite stressad av både jobb, hämta på dagis, laga mat i kaoset, bråka med de om att äta, kladd överallt, byta blöjor, borsta tänder och på med pyjamas (brottningsmatch med andra ord..), sen ville de inte gå upp för trappjäveln?! Psykbryt fick jag tillslut = känslan av att vara världens sämsta morsa efteråt..Minelle stack och fick jaga henne och hålla hårt i henne för att hon försökte slita sig loss, Kian bölar för att han vill bäras upp, kan inte bära båda samtidigt, släpper jag ner henne så får jag jaga henne igen…aaa…asså..ibland blir man tokig.
Jag är glad att jag inte är ensamstående och hoppas att jag slipper bli i framtiden!
Senaste kommentarer