FAMILJEN KAOS!

Första katten jag skaffade, en perserkatt Tolouse, han blev inte ens ett år, lilla tussen.

 Köpte honom dyrt av en uppfödare som jag trodde var seriös. Han var besiktad och allt verkade  så bra. När jag fick hem honom började alla problem. Hans ögon svullnade upp så han inte kunde se, han hade svårt att andas och var helt lojj. Det var så synd om honom, lilla kattungen. Jag gjorde precis allt som veterinären rekommenderade. Testade till och med en ny jättedyr medicin. Inget funkade, veterinären tyckte tillslut att det var dags att låta honom somna in. Uschh så plågsamt de var för honom och sen knappt ett år gammal fick han somna in.

Uppfödaren ville inte ta nåt ansvar fast det visade sig att hon hade flera katter med problem och ett dåligt rykte. Jag skulle grävt mer innan. Tycker inte heller om ”sönderavlade perserkatter”, där ögon ständigt kladdar och rinner och de knappt kan andas. Ögonen är så stora och utstående och näsan sitter nästan i pannan typ, ansiktet är totalt platt. De får ju massa problem bara för att många uppfödare strävar efter denna korkade standard! Nu gillar jag rasen men mer den klassiska persern som inte är lika sönderavlad. Tycker mycket om deras temperament, de är lugna och tysta med sån gosig päls.

 Efter det här skaffade jag mina nuvarande perserkatter från en uppfödare som verkligen var seriös och strävade efter hälsosamma katter. Mina missar har inga problem alls med andning och rinnande ögon. De är friska glada utekatter.