Vad livet vore tomt och konstigt utan en syster! Jag har ju två jag! Jag är så glad att jag har två döttrar som mer och mer blir tajta och leker mycket med varandra. De är väldigt olika men det gör nästan att de funkar bättre ihop. Självklart är det bråk också men de trivs med varandra och det växer fram mer och mer. Det är bara 2 år mellan de och om några år kommer inte dessa två år märkas så mycket. Det känns så skönt att de har varandra och i nära ålder!
Som vuxen märker man dock hur livet kommer emellan hela tiden, det blir alltså svårt att umgås som man VILL göra. Jag har haft lite svårt att acceptera det men det går ju inte att göra mycket åt det. Jobb med olika arbetstider/ledighet, att inte bo helt nära, att ha partners att respektera, och om det finns barn inblandat också, allt detta begränsar umgängesmöjligheten. Att jobba helg när den andra aldrig jobbar helg krånglar t.ex till det rejält. Att anpassa rutiner och särskilda klockslag efter middag och läggning av barn begränsar mycket. Det är så himla tråkigt att det ska vara så svårt att ses, att hitta de där luckorna men man gör ju allt man kan för att hitta de, för ens närmaste vill man se så regelbundet det går förstås!
Mina syskon värderar jag väldigt högt och jag får ju vara glad att de bor inom räckhåll, och att de förhoppningsvis bor kvar inom räckhåll hehe. Min fina vän Katta flyttade dessvärre till Jämtland, en annan bor i Västerås/Västmanland.
Senaste kommentarer