Mina barn är 3 år och 2 år, lite långt bort tills de blir tonåringar men ändå kan jag inte låta bli att tänka på det! Hur kommer de att vara då? Hur kommer det att vara att ha tonåringar i huset? 🙂 Av någon anledning blir jag mest nervös över dottern haha, med hennes humör, envishet och den tuffa attityden som hon har redan nu.
Jag är så nyfiken på vad de kommer ha för intressen, talanger och vilja med livet? Skrämmande är det också, att inte ha kontrollen, de måste välja väg själva och det är svårt att inte kunna styra över val av kompisar t.ex., tänk om de dras in i dåligt umgänge, dras in i kriminalitet, droger, mobbas, tänk om Minelle skulle bli ihop med en kille som misshandlade henne? Tänk om de vill permanent flytta utomlands? Att knappt få träffa de längre och inte ett skit kan jag göra åt det?!
Nu har vi små barn som behöver oss men tänk vad det kommer förändras genom åren? Ser fram emot det men som sagt, det är lite skrämmande också.
Det viktigaste är att de gör det de själva verkligen vill! Jag tycker att det är viktigt att de får bilda sin egna uppfattning om saker och ting och inte bli påtvingade åsikter/tycken från oss.
Moderat? Homosexuell? Önskan om att inte skaffa barn alls? Riktigt udda stil? Religiös? Tillsammans med en svart/invandrare? Utbildning/jobb? Jag bryr mig inte ett skit, så länge de är nöjda och trivs med sina val!!!
Avskyr föräldrar som tvingar på sina barn sina åsikter ( det enda rätta enligt de) och vad de tycker att de ska göra av sina liv, vilken utbildning de ska ha osv. Man måste få hitta sin egna väg och få stöd istället från sina föräldrar även om det kan vara jobbigt för en själv, det är bara du som förlorar i slutändan om du ska motarbeta dina barn i sina val. Jag vill finnas där i deras liv och vara delaktig, hela vägen, jag skiter inte i de efter att de har flyttat hemifrån typ.Sen får jag ha en balans så jag inte blir en sån där dryg morsa som är för på och ska lägga sig i eller ses hela tiden haha.
Sånt här kan jag grubbla på redan nu! Jag kan lova att min gubbe verkligen inte gör det, han tänker max en vecka framåt 😉
Vi får se om vi får såna här kaxiga revolterande tonåringar eller den lugna passiva typen som gärna håller sig hemma, eller kanske den som är djupt engagerad i en aktivitet? Karln min verkade vara den sista typen, han var nog rätt skötsam men testade nog varenda sport som fanns. Jag var nog mer den första typen men blandat med den andra typen också, höll mig gärna hemma men testade mig fram och kände mig väldigt vilsen som tonåring, för mig var det en väldigt jobbig period faktiskt.
Jag glömmer inte förvandlingen från sexan till sjuan, helt galet. Jag gick från att vara en av de barnsliga nördarna som lekte som ett litet barn och brydde mig inte alls om hur jag såg ut, kunde ha en T-shirt med blommor på, osminkad, page och bara djur existerade för mig TILL att klippa av mig håret och kleta i vax/spray, färga håret, sminka mig, bara använda svarta tajta kläder, piercade ögonbryn och öron, bytte kompisar och killar blev intressanta haha, på ett år!
Ja men nu är mina barn 3 år och 2 år och snart har vi en nyföding här hehe.. ett tag kvar till allt det där! 😀
Kan ni också sväva iväg i såna här tankar om framtiden??
Senaste kommentarer