FAMILJEN KAOS!

VARNING för långt inlägg!

Kan inte fatta, det känns overkligt, ska jag verkligen starta ett nytt liv nu?! År 2016 blir något helt nytt och det kommer bli en utmaning men också roligt hoppas jag.

Jag har tänkt länge på detta för det var nämligen så att när jag hamnade på BB med Minelle så föddes också en ny dröm. Jag tyckte om miljön på förlossningen och BB, jag kikade på personalen och föreställde mig hur deras arbetsdag kunde se ut. Jag fullkomligt älskar denna värld som innefattar allt från graviditet, förlossningar, och nyfödda små och mycket mer därtill. Det slog mig att detta kanske var det perfekta för mig? Då behöver jag aldrig riktigt lämna denna fantastiska spännande och intressanta värld samtidigt som jag fick jobba med något meningsfullt, att finnas där för de nyblivna föräldrarna och det nya lilla livet.

Jag har insett att jag måste få jobba med människor, särskilt med omvårdnad i fokus, att få finnas där för de som behöver hjälp, någon som lyssnar/stöttar.

Jag vet också om mig själv att jag måste få vara aktiv med kroppen, röra mig mycket, jag klarar inte av att bli sittandes för då får jag panik och ont, jag vill vara fysisk och stå på benen. Jag vill ha tempo, mycket att göra, det får aldrig bli tråkigt och inget att göra ( då kommer paniken igen).

Jag tycker mycket om mitt nuvarande yrke också (jag kommer alltid att vara frisör) men jag är trött på all fokus på ytan för sån är ju branschen ändå, det är ju ytan som ska bli fin och man fokuserar mycket på utseende och trender. Det betyder knappt något för mig längre och många gånger så skulle jag vilja slänga både smink, tajta jeans, all styling åt helvete! Det är kul ibland såklart.. Jag längtar efter att få kunna komma osminkad med en tråkig tofs på skallen och slappa bekväma arbetskläder på mig och gå till jobbet.

Det fina med mitt nuvarande jobb är att jag får jobba med människor och man får även stunder där man kan få lyssna och prata om annat än hår, ni ska bara veta allt en frisör kan få höra! Vi brukar kallas för amatörpsykologer och det stämmer ju, den delen tycker jag mycket om. Självklart att det väldigt givande att få göra andra människor glada, för håret är viktigt för alla men jag vill mer än så. Jag vill ha mer fokus på omvårdnad, jag vill lyssna mer, jag vill hjälpa. En frisör är även en säljare och det går inte ihop med den jag är tyvärr.

Jag sammanfattar:

Jag önskar alltså…

• att vara kvar i gravid- och förlossning/bebis-världen
• att det ska vara meningsfullt där jag får hjälpa andra i behov av hjälp..
• att jobba med människor med omvårdnad som fokus
• att vara aktiv och rörlig på jobbet..
• att det är tempo..
• att slippa fokus på sitt yttre och andras yttre..
• bekväma arbetskläder och ingen styling..
• att ej vara en säljare.

Vilket/vilka yrken stämmer bäst in på dessa önskemål?? 😉

Under BB-vistelsen  och senare så började jag först sikta in på barnmorska för att garantera mer att få jobba på just förlossningen eller BB. Men som jag känner idag så klarar jag inte av att studera på högskola och studieformen passar inte vårat hektiska småbarnsliv just nu. Mina svårigheter krockar rejält med alla typiska moment som ingår där. En dag kanske? Det som däremot är perfekt på alla sätt nu är att bli barnsköterska!

Det är inte många som vet vad en barnsköterska är och man blandar lätt ihop det med barnskötare. Barnskötare jobbar på förskolan och en barnsköterska är en vidareutbildad undersköterska kan man säga. Det krävs en särskild kurs för att bli barnsköterska, denna kurs är svår att få tag i och svår att få beviljad att läsa för det krävs att man på egen hand har ordnat praktikplats på en barnavdelning där de i sin tur sällan tar emot praktikanter. Nu är första målet att klara denna utbildning för att bli färdig undersköterska och sen får jag försöka lösa detta med kursen.

Mitt sikte har alltid varit inställd på förlossningen och BB, MEN jag vet att det är rätt poppis och det står väl sällan en tjänst ledig där. Jag tänker att nån gång i framtiden kanske man lyckas ta sig dit? Däremot har jag ett annat mål nu, jag ska kämpa allt jag kan för att lyckas komma till neonatalavdelningen där man tar emot nyfödda bebisar som behöver lite extra hjälp, oftast kommer för tidigt födda bebbar dit. Jag har funderat på neo förut också men tänkte att mammahjärtat inte klarar av det, små bebisar som kämpar eller kanske till och med avlider? Som tur var har jag via bloggen kommit i kontakt med en fantastisk och fin läsare  (jag tackar igen för all hjälp och vägledning, du vet vem du är 😉 )som själv jobbar på neo och hon har berättat om hur det är att jobba där och jag insåg snabbt att det kan vara perfekt för mig. De vill dock ha barnsköterskor och inte undersköterskor dit så därför vill jag bli barnsköterska.

Jag är rädd att misslyckas men jag känner att jag måste försöka i alla fall. Den här drömmen har legat och grott sen Minelle föddes och hon fyller strax 4 år! Jag har inte vågat att ta steget pga mina rädslor för att misslyckas och mycket pga mina problem (diagnoser). Nu har jag tagit steget! Nu satsar jag!

Det här kommer påverka hela familjen, till det bättre hoppas jag. Jag kommer att få äta middag med min familj nästan varje kväll! Jag kommer få mer familjetid, se barnen efter dagis och få kunna fråga hur deras dag har varit, jag kan vara med vid läggning. Vi föräldrar behöver inte vara lika ensamma och låsta utan kan sköta allt med hem och ungar tillsammans. Barnen får vara mer på dagis och bättre rutiner, de är aktiva och älskar dagis så jag ser det positivt att de får vara där fler dagar i veckan men ändå inte långa dagar. Jag som är i behov av att få vara ensam ibland och ha det lugnt runt mig (händer nästan aldrig) får helt plötsligt flera timmar och dagar där jag får vara själv hemma i lugnet och bara göra något för mig, pluggandet blir min grej och jag är varken mamma, frisör eller fru just då, bara Janina.  Hundarna behöver inte vara så mycket i hundgården utan får vara hemma med mig och vi ska gå promenader. Maken får också mer möjligheter att få tid till hans intressen som är viktigt för honom. Han kan t.ex inte åka till skjutbanan för att jag jobbar på torsdagar och kommer hem 20.00. När maken kommer hem med barnen kring 16.30 kommer jag ha pluggat färdigt och kan ge all fokus på mina barn och förbereda middag, så jävla härligt.

Jag kommer att plugga 4 av 5 veckodagar. T.ex:

Må – Plugga till 16.30

Ti- Plugga till 16.30

Onsdag – Jobba till 19.00

Torsdag – Plugga till 16.30

Fredag – Plugga till 16.30

Lördag – Helig dag och familjedag!

Söndag – Jobba till 16.00

Jag kommer plugga på 50 % och jobba 50 % av mitt nuvarande schema.Det kommer att ta nästan 3 år innan jag är färdig! 🙂

Orkade ni läsa allt? 😛