Nåt fel på mig, vill att det ska hända nåt jämt, eller jag vill ha ett projekt på gång som kickar igång mig, nu har jag inte det. Känner mig rastlös och uttråkad. Bloggen betyder mycket men samtidigt blir jag stressad om statistiken går ner. För jag tycker inte det är kul art driva en blogg ifall ingen läser..
Sen jag träffade min man har allt gått i 180! Pga mig! För att jag är sån, nu händer inte så mycket men istället finns det helt plötsligt tid för familjen så det tar jag tillvara på. Men det räcker inte för mig, jag behöver nåt som jag får brinna för, engagera mig i. Tyvärr är jag sån som blir besatt ett tag av nånting och sen tröttnar jag.
Senaste åren har det bara varit bebis i huvudet (det har ingen undgått som känner mig), älskar all planering inför ett barn, all spänning och nyfikenhet, varje vecka i magen, att få barn är det häftigaste son hänt mig! Jag har fortfarande bebis i huvudet men det blir inget bebisplanerande nu även om det kryper i mig.
Jag behöver nåt annat ”projekt” men kommer inte på nåt…tröttsamt att alltid känna en inre stress, i mitt huvud går allt i 180, tusen tankar, planer, mål, analyser och funderingar, konstant, puuhh, lite adhd över mig..
Senaste kommentarer