Rädslorna inför resan och hur blev det??
Jo, jag var ju rätt orolig inför en del punkter angående Italienresan. (Ja det är ett jävla ältande om Italien, jag vet, men det var en stor upplevelse för mig som endast rest till Rhodos tidigare med dålig erfarenheter efter, och jag har så mycket fina bilder att visa).
Hur var det att resa med barn på 16 månader och 2,5 år? Mmm som jag hade misstänkt, jävligt drygt och påfrestande men det hade kunnat varit värre också och hade vi inte fått så mycket hjälp av de andra vuxna hade jag brytit ihop hehe. Tråkigt också att de inte kommer minnas deras första resa. Kort får de se i alla fall.
En stor rädsla var hur man slappnar av när det finns en stor pool vid huset och två små som inte fattar att man inte kan hoppa i. Hur gick det? Livrädd var jag men vi fick ju hjälp, men det var dock ett evigt passande. Vi var ju ute hela tiden kring poolen och dit ville de gärna, antingen ville de plaska fötterna eller hämta badbollarna. De fattar ju inte att de inte kan simma lixom. Flytbaddräkterna var bra men bökiga att få av och på. Skönt att vi hade de i alla fall. Enda lösningen, passa passa passa..Roligt också för barnen att plaska fötter, bada lite, kasta bollar och titta på när släktingarna hoppade i vattnet.
Hur gick flygresan?? Herregud vilka som terrorister vi har, precis som jag hade föreställt det, två barn som inte vill sitta stilla. Kian var rätt lugn och duktig men fick sina utbrott ibland. Men tösen, ojoj, hon skulle sitta i knät på mig med eget bälte. Minelle fastspänd!? Det värsta hon vet och inte gillar hon att sitta i knät heller. Resultatet blev hysterisk unge, skitförbannad, skrek, grinade, sparkade på sätet och retades med brorsan. Vi mutade med en påse godisBilar så de inte skrek rakt ut varje sekund i alla fall. Stackars paret framför oss som försökte sova hela vägen, Mini slet tag i mannens hår en gång också. Ni kan ju förstå hur stressade vi var! Men 3 timmar gick att stå ut men aldrig längre än det, då hade jag fan hoppat från planet..
Trafiken, åka bil, bilbarnstol? Vi åkte jämt i en av deras egna bilar. De kom ju till Italien i två bilar och hade med sig våra bilbarnstolar så det kändes tryggt och smidigt och alla kör så bra, men italienarna kör som dårar så det kändes lite jobbigt ibland.
Åka länge i bil med små barn då? Kian var duktig och lugn, sov en del, men Mini, hon sparkade på mig, försökte komma loss, skrek, och testade de högsta tonerna hon kunde för att det var så kul med uppmärksamheten hon fick, skitungen 😉
Hur funkade sömnen för barnen? Blev de otrygga och hade svårt att sova? Det funkade bättre än vad jag hade trott. Minelle vaknde några nätter som hemma också, man märkte att hon tog det lite hårdare av att vara hemifrån. Men annars så somnade de snabbt och sov bra, inte konstigt med alla nya intryck! De var ju helt slut jämt.
Pengarna var ju ett stort problem, hur löste vi detta? Nu hade vi tur att bli bjudna på flyg och sen boende, tack så mycket till barnens farmor och farfar! Fick till allt annat bra så det inte drog iväg så det har funkat trots risig ekonomi nu.
Har barnen haft det kul eller haft jobbigt av denna resa? De har haft jävligt kul, för alla vuxna har engagerat sig i de, de har fått uppmärksamhet hela tiden, alla har lekt med de. De har fått äta gott, se nya saker, varit tillsammans med familj och släkt och inte haft så mycket regler som annars.
Har jag haft kul? Var det värt att åka? Absolut, det har varit underbart och en häftig upplevelse. Men jobbigt också men ändå värt allt. Fast jag är inte sugen på att resa med små barn igen men ångrar inte denna resa med barnen.
Det bästa? Uppleva nya saker med sin man och barn (första gången utomlands tillsammans), se allt annorlunda från vad man är van vid, galet vackert, skön och lagom värme, trevligt sällskap och aktiviter, god mat!
Det sämsta: Första två dagarna då var jag ledsen och stressad av omställningen och kaoset med nya rutiner, inte barnanpassat, passandet, saknade en mjuk säng med täcke, flyga med barn.
Var det nån som orkade läsa allt?? 😀
Senaste kommentarer