FAMILJEN KAOS!

”Falska tvillingar” Jag har kommit över ett intressant ämne, nämligen att ha pseudotvillingar! Har man barn som det skiljer mindre än 18 månader mellan så kallas de för pseudotvillingar. Mina barn har ju bara 14 månader i åldersskillnad!

Otroligt intressant, för JA, det är lite speciellt att ha barnen så tätt. De upplevs och växer upp nästan som tvillingar men samtidigt inte, speciellt första tiden har de lite olika behov fast de har samma rutiner. För mig har det känts som att de ibland är tvillingar men ändå inte. Jag kan förstå och känna igen mig en hel del i våra vänner som har tvillingarna Albin och Nelson men samtidigt känna igen mig hos de som har ”vanliga syskon” där det då kan finnas olika behov mellan barnen som är i olika faser.

När jag söker fakta om detta fenomen så blir det lite blandat. Lyssnar man på ”experterna” och statistik så låter det mer negativt att ha de så tätt, speciellt ”storebror och lillasyster” som vi har. Det ska lättare kunna uppstå syskonrivalitet, och storebror kan lätt bli undanskuffad och känna sig ”inte lika duktig som lillasyster”, då lillasyster kan slå om och bli som storasyster, flickorna utvecklas oftare mycket snabbare än pojkarna första tiden.

Lyssnar man på föräldrar till dessa barn och vuxna som har vuxit upp med en pseudotvilling så låter det annorlunda. Föräldrarna säger att det har varit extra tufft men värt, att barnen blivit tajta med ett speciellt band. Pseudovillingarna säger att de har alltid haft nån där vid sin sida och att de har blivit tajta men att det ibland kan ha varit jobbigt att bli behandlade som lika ”stora” fast de inte var det, att bli mer jämförda.

Nu kan jag dra min erfarenhet och jag kan yttra mig ur alla de olika perspektiven!

Jag är då förälder till pseudotvillingar, och hur har jag upplevt det hittills? Kian var 14 månader när Mini föddes, alltså hade jag två bebisar att ta hand om men ändå med olika behov, de har blivit mer synkade ju större de har blivit för de har kommit ikapp varandra mer och mer. De har nästan alltid haft samma rutiner och är alltid med varandra, allt ska göras likadant, de är ju t.o.m i samma dagisavdelning. De är tajta och trygga med varandra, de har alltid den andra att leka med och svartsjuka har aldrig uppstått. Samtidigt är det mycket bråk, men rivalitet vet jag inte om jag har märkt av så mycket? Nu har jag TVÅ väldigt aktiva energiknippen med ett jävla humör, men det är väldigt intensivt och tufft oftast men värt det, ser mycket positivt i att de är tätt också. Kan ibland kännas som att Minelle skulle kunna gå om Kian och bli typisk storasyster, vi får se!

Sen är det så att jag själv har en pseudotvilling! Där jag är äldst ur hela syskonskaran på 4 barn. Men vi är då ”storasyster och lillasyster” där det skiljer 17 månader. Min erfarenhet är positiv, jag har aldrig varit ensam, kan inte minnas tiden som ensambarn innan hon kom. Jag upplever henne som en tvillingsyster nästan, vi har alltid lekt mycket och legat så nära varandra i utveckling. Vi har ett speciellt band måste jag säga och har upplevt det mesta tillsammans. Självklart var det mycket bråk och jag minns svartsjuka, speciellt från mig gentemot henne, tror det är typiskt då äldsta lätt får ta mer ”skit” och kanske har det varit lite rivalitet och tävling mellan oss?  Min mamma kan prata om tiden när vi var små som väldigt tuff och intensiv och därför blev det ett hopp tills nästa syskon kom istället.

Nu ändrar jag mina föräldrars spår och kör 3 barn på knappt 3,5 år istället 😉

Intressant detta tycker jag! Har du några egna erfarenheter av detta? Har du pseudotvillingar eller är du en själv? Dela gärna med dig 😉