Byrå flyttades ner och skolbänken fick ta plats i Kians rum istället OCH den största förändringen är att Ines har flyttat ut från vårat sovrum och in i Kians rum. (!)
Det känns lite läskigt, oroligt och jobbigt. Jag/vi har skjutit på detta jättelänge och från mitt håll handlar det mycket om bekvämlighet samt att jag har velat ha kontroll och koll över min lilla tjej. Hon har sovit i sin spjälsäng direkt anslutande till min sida av våran säng. Hon närmar sig 2 år och så länge har hon ju sovit där. Jag har nästan alltid haft spjälsängen vid min sida.
Det började med Kian men honom flyttade vi ut redan vid 6 månader till hans rum. Det var inga problem alls, bara man tryckte in nappen emellanåt så sov han gott i sin säng. Minelle flyttades ut mellan 1 år och 1,5 år, jag minns inte exakt. Kian och Minelle vande sig vid att sova i samma rum, det funkade bättre än jag hade trott. Svårare var det när Minelle kom på att hon kunde klättra ur sängen, sen dess har läggningen med henne varit lång och tuff. Ines är lätt att lägga och lätt att söva om, hon samarbetar lixom men ett måste är snutten, att få en flaska vatten när man vaknar och att mamma bäddar ner igen. Hon skulle behöva lära sig att somna om på egen hand, det blir träning på det nu då. Hon är som Kian och har svårt för förändringar så hon lär protestera ett tag innan hon har vant om sig. Det blir en omställning för oss alla.
Nu kan jag inte längre bara sträcka ut flaskan och dra fram snutten och täcket när hon vaknar på natten. Jag har ju kunnat legat kvar i sängen och fixat detta men nu lär jag få springa upp och ”smyga” på det knarrande golvet och bädda om henne och hoppas att de andra två inte vaknar och säkert få sitta kvar tills hon somnar.
Jag har varit rädd att Ines ska väcka Kian på natten och att Kian ska väcka henne flera gånger på kvällen eftersom han springer upp och ner och läser böcker ibland. Hon var inte glad denna läggning men somnade tillslut.
Jag har som sagt skjutit på detta men nån gång måste man gört. Sovrummet blev helt plötsligt megastort och nu slipper vi lysande nattlampor i fejset. Nu får vi lite mer privatliv eller hur man ska säga. Ines är så lättväckt att jag knappt vågar vända mig i sängen, det ska bli skönt att slippa.
Stackars tiken Chila kämpar fortfarande i det långdragna värkarbetet..
Senaste kommentarer