Jag ser det INTE som en självklarhet att jag skulle få den här chansen till omskolning, att jag skulle bli beviljad min ansökan av vuxenutbildningen, att jag skulle få chansen NU när tajmingen och behovet var som allra störst, hur kan jag ha sån tur undrar jag ibland?
Nu har jag pluggat sen den 25/1 och jag börjar sakta inse och förstå att det här är mitt liv nu, jag har haft känslan hela tiden att snart är det slut på det roliga för såhär bra kan man inte ha det. Men jag ska faktiskt ha det såhär bra i ca 2,5 år till men jag förstår såklart att det kommer gå lite i perioder hur bra det känns för det beror nog på hur man känner inför specifik kurs och det kommer komma praktiska övningar och praktik vilket jag såklart tycker är spännande men direkt så får jag massa jobbiga känslor i form av ångest/oro/rädsla som såklart kommer från min sociala ångest.
Men jag måste acceptera att mitt liv alltid kommer vara så, jag kan inte bara trolla bort mina diagnoser men jag vet att det hjälper om man jobbar med att utsätta sig försiktigt för det jobbiga och alltid utmana sig, jag tror också att det är en viktig del att faktiskt acceptera för sig själv att jag har det extra svårt med många vardagliga situationer, jag fungerar på ett annat sätt, jag kommer alltid känna daglig ångest i olika styrka, mycket kommer vara krångligare och mer tidskrävande/energikrävande för mig. Det är ingen idé att gå och tycka synd om sig själv, se sig som ett offer och lägga energi på att livet är orättvist. Mycket är orättvist i världen tyvärr men så ser det ut. Jag vet i alla fall att när det gäller sociala ångesten så kan det bli bättre med åren, för ju mer jag utsätter mig för saker och lär mig hur saker funkar så släpper det men sen är allt en ”färskvara” också så jag måste alltid regelbundet göra allting för annars är jag där igen.
Denna tid som jag har pluggat och efter att ha lagt om hela våra liv så har jag märkt följande:
- Min dagliga ångest har kanske gått ner med 60-70 %!!!! ( detta har mycket med bilkörning och parkering att göra som skapar mycket ångest för mig, att vistas mitt i city bland massa folk, pressen att prestera som en bra frisör, vissa arbetsrelaterade situationer som kan bli ångestladdat för just mig även om det är simpelt för andra, många vardagliga situationer som blivit lättare mm.
- Jag har haft så mycket stress i vardagen att jag borde ha fått en hjärtattack för länge sen. Den mesta stressen är borta (?!), helt otroligt, från att ha levt med det dagligen till att det nästan upphört! Den största stressen fanns på morgonen med barnen som skulle till dagis och passa tiden till både dagis och jobb. Nu kör jag de till dagis men jag är mer avslappnad ändå, jag slipper vissa moment på morgonen och spar tid utan att behöva gå upp astidigt, jag stressar inte ihjäl mig om jag råkar komma några minuter försent till dagis för jag ska bara hem och inte stressa till jobbet för till jobbet ska man verkligen inte komma försent, jag behöver inte stresslämna barnen utan kan stå i lugn och ro och säga hejdå eller hinna prata några ord med fröknarna, jag behöver inte stressa och oroa mig för ifall det ska finnas parkering eller inte. Den stora stressen att få ihop olika ärenden/måsten/och annat som t.ex sotaren/BVC/psykologen/storhandla/stängningsdagar mm är nu helt plötsligt lätta att lösa men jättesvårt tidigare.
- Öronen får vila. Jag är så ljudkänslig. För mig känns det som att någon hugger knivar i öronen när barnen springer runt och skriker här hemma eller musiken som spelas i högtalaren i nacken på mig hela dagen på jobbet är påfrestande. Hemma är det alltid hög ljudnivå, på jobbet är det väldigt mycket olika ljud (många som pratar/telefon/fönapparater/maskiner/musik/musik i gallerian). Jag kan tyvärr inte stänga ute det utan hör allt. Tidigare hade jag inte ens en timme på en hel vecka som det bara var tyst och lugnt, det var ljud hela tiden. Jag övervägde till och med att köpa öronproppar. NU har jag 4 dagar i veckan som jag har helt tyst runt mig i flera timmar, det enda jag hör är sprakandet från pannan och fågelkvitter.
- Jag är mer avslappnad och mår så mycket bättre. Jag är gladare och trivs med livet.
- Jag är en bättre mamma. Dagarna jag hade ledigt och med andra ord dagarna jag var helt själv med barnen var ingen ”ledig” dag för mig. Det var kaos, tusen måsten att göra i hemmet, ungar som klättrade på väggarna för att jag inte hann eller faktiskt inte orkade aktivera de, man fick och ingen paus, jag mådde faktiskt rätt dåligt på mina lediga dagar och kände mig väldigt ensam. Nu är jag en mamma som orkar och som är lugnare och roligare, man får mer kvalitetstid med barnen.
- Barnen har det bättre. Nu har de tydliga återkommande rutiner, dagarna ser inte helt olika ut. De går på dagis måndag till fredag och får en ”helgkänsla” nu när helgen kommer. De har lättare att somna på kvällen och alla tre trivs bra på sina avdelningar. De får en liten paus från varandra också och utvecklas på eget håll. De får göra så mycket roligt och lärorikt, det känns så himla bra.
- Hundarna får tid på ett annat sätt och lugn. Även de lever ju i kaoset men nu får de ett par timmar vara hemma med mig och ha det lugnt och skönt. Först var tanken att de skulle vara ganska mycket inne med mig men jag kände att det inte riktigt funkade. Dels blev de lite uttråkade och rastlösa och Noomi är en bråkig tonåring så det blev mycket att passa henne och det blev svårt att kombinera med plugg. De får vara ute i hundgården på dagen och de har en rätt lyxig hundgård så det känns bra. De har varandra där och kan gå ut och in som de vill och sitta och spana eller gosa och sova i kojan tillsammans. Jag hämtar in de på eftermiddagen och så får de springa av sig ute eller så blir det en liten promenad och sen mysa inne tills familjen kommer hem.
- Det är kul att kombinera plugg med jobb. Det är skönt att komma iväg till jobbet emellanåt och träffa tjejerna, klippa, träffa härliga kunder, att få jobba med kroppen och få snygga till sig ibland. Jag är tacksam att jag har mitt jobb och kan jobba extra ibland också om jag kan. Jag är stolt över att vara frisör.
- Men nya drömmar föds och nu har jag tagit tag i saken och satsar stenhårt på undersköterska och sen barnsköterska! Det är jättespännande och intressant allt jag lär mig!
- Helt plötsligt går vardagspusslet ihop! Trots att jag faktiskt pluggar och jobbar 6 dagar i veckan så får jag till allting utan att stressa. Skillnaden är att jag styra mina timmar 🙂
Orkade ni läsa allt? 😀
Senaste kommentarer