Denna dagen har känts mest som skit så det ska vi inte gå in närmare på !
Det här grubblar jag på nu, hur i helsike man ska lösa vissa saker! Nu när vi båda jobbar igen så funkar inte vissa bitar, mindre kul. Jag är en sån person som bara måste lösa alla problem direkt, blir tokig annars. Det värsta är att jag inte kan lösa detta..
- Renovering ( står helt stilla och jag har ingen aning om hur vi ska gå vidare)
- Olika projekt hemma, t.ex. bygga hundkoja till Noomi, bilar, klippa gräset sista gången, massa annat (det funkar lite ibland men det mesta går trögt)
- Tid för varandra, alltså jag och maken ( vi har noll tid att göra något tillsammans och barnvakt över natten är väldigt svårt att få till. Nu går lite barnvakt åt till nödvändiga saker lite här och där och vi kan ju inte fråga samma barnvakter om en hel natt dessutom känns det som..)
- Barnens aktiviteter ( nu är de inte så stora ännu och det är mest Kian vi har tänkt på nu men vi får inte ihop det ens så det skiter sig..)
- Umgås med vänner/familj ( Det är flera vi vill träffa men det finns inga dagar som funkar, alltid något som krockar, oftast mitt annorlunda schema, jobbar ju söndagar t.ex.)
- Blogg och kvällstid för sig själv (förr kom jag undan med att lägga mig sent även om jag var trött dagen efter, men nu måste jag lägga mig tidigare nu när jag måste upp så jäkla tidigt och därför hinner jag inte med bloggen på samma sätt eller ens läsa andra bloggar och se program och sånt där, inte på samma sätt som förut vilket jag tycker är väldigt trist för det är då jag laddar mina batterier)
Det känns inte så kul detta, det är ju ändå viktiga bitar. Hade en av oss varit hemma i några år så hade det funkat men kanske gått segt men nu går det ju inte alls. Jag har varit orolig för detta länge för jag visste att det skulle bli såhär. 🙁
Hur ska äktenskapet klara sig om man aldrig får tid för varandra? Vi gör aldrig nånting tillsammans, det är något som alldeles för lätt prioriteras bort. Ska vi kunna göra nåt så krävs ju barnvakt och det är inte så lätt, speciellt inte när vi alltid måste fråga samma personer, oftast svärföräldrarna (tack gode gud att de ställer upp då och då om de kan). Det blir mest att vi frågar om barnvakt när vi måste och inte till nöjen, det kanske sker en gång i halvåret, i alla fall nu. Jag vill inte kräva för mycket från de och tycker det är svårt att be om barnvakt över natten, de bor ju inte i samma stad heller.
Visst, vi ses ju på kvällarna men ärligt talat så är vi så jäkla slut att vi knappt orkar umgås, vi sitter på varsitt håll och gör olika saker. Han vill gärna spela och se på sina program eller så går han ut i garaget. Jag vill ju blogga, se mina program och kolla massa saker på datorn. Det är klart vi pratar lite och kramas och ibland har vi filmkväll men mer än så är det inte. Det är det enda vi har. Vi sover med Ines och hundarna så vi är inte ensamma där heller, på dagarna och eftermiddagarna (när vi är hemma samtidigt) är det hög ljudnivå och mycket avbrott så vi kan knappt prata med varandra.
Det är såklart påfrestande för relationen men jag tycker ändå att vi klarar det bra, vi har gått igenom mycket på våra 6 år och vi har haft MYCKET tuffare perioder än såhär lixom. MEN det är tråkigt ändå att inte få kunna prata i lugn och ro, äta god mat på restaurang, kunna gå på bio, ta en fika, en promenad, sovmorgon ihop, eller faktiskt åka iväg och göra något ”större” som t.ex. hotellövernattning/utflykter. Eller den här saken, äta en lyxig och lång frukost helt i lugn och ro (lyx). Kunna gå in i affären eller på stan hand i hand ( annars springer den ena in på ica snabbt medan den andra väntar med barnen i bilen).
Många av de här sakerna är för många så självklara att de inte ens betyder särskilt mycket men för de som aldrig får chans till detta så är det LYX att få såna här stunder tillsammans nån gång. Jag saknar min fina man, skulle kunna göra vad som helst för en mysig middag nere på stan på favoritrestaurangen. Det är för svårt just nu och vi får vara glada för att vi ibland får till mysiga filmkvällar hemma utan att barnen vaknar/krånglar på kvällen. Man får acceptera att det är en sån period nu, det blir säkert lättare med tiden.
Ja vad ska man göra när tid inte finns? Man får prioritera hela tiden. Jag saknar Katta som t.o.m bor nära oss, vi sågs ofta när vi var mammalediga samtidigt och nu kan vi knappt ses längre pga scheman och vardag som krockar. Och Cecilia när ska vi få till en playdate? Har tänkt på det länge..
Nu ska jga inte vara mer grinig och bitter utan gå och lägga mig hehe 😉
Senaste kommentarer