Har det verkligen gått två år sen lillstumpan kom till oss?! Men jag ser på henne och märker på henne att hon har blivit ”stora tjejen” även om jag har lite svårt att acceptera det, hon har alltid varit vår lilla spinkiga Mini, lillasyster.
Jag kommer ihåg hur jag undrade över den lilla bebisen i magen, vem som gömde sig där, var det en tjej? På ultraljudet hade vi fått en gissning på tjej men de var inte alls säkra så vi kunde inte veta riktigt. Men ut kom det en tös som krystades ut på 5 minuter och på ett märkligt sätt, handen kom först och med huvudet ( tack för den skitunge, kunde det inte ha räckt med ett huvud ut genom snippy lixom? 😉 ).
När hon slog upp sina ögon såg jag direkt att denna tjej skulle få ljust blåa ögon och inte bruna ögon som alla hade sagt till mig.
Som bebis var hon nöjd och glad (förutom en släng av kolik), det var så härligt och sån skillnad mot när brorsan kom till världen. Jag kände mig lycklig och hade ingen hemsk förlossningsdepression denna gång.
Men denna tös hade galet bråttom att vända sig, krypa, stå och gå, sen dess har det varit FULL FART, en riktig speedo! Helt otrolig energi, bestämd, tuff, envis, humör, charm, hörs och syns minst sagt, gosig och en tumsugare!
Härliga unge men just nu får hon oss att slita våra hår! Hon är som 10 ungar 😉
Vet ni, lilla Mini skulle ha hetat Zola! Det var pappas förslag och jag gick med på det men det kändes inte bra ändå och jag älskade ju namnet Minelle som betyder Min flicka. Jag gjorde en fuling när hon hade krystats ut, barnmorskan frågade vad hon skulle heta och jag utbrast ” Minelle!” och karln satt där helt paff, men inte kunde han säga något när jag precis hade kämpat på och födit ut hans barn haha. Han ändrade sig sen på BB så det blev Minelle 😀 Oooopsi! 😉
Senaste tiden har det hänt mycket, hon har växt en del på längden och nu får jag börja köpa storlek 98, hon börjar komma ikapp Kian! Hon kan många ord nu och små meningar, hon kan svara och fråga oss saker. Hon har börja leka lite med sina gossidjur som hon alltid har älskat. Älskade hästen fick häromdagen sitta i hennes stol och bli matad med dricka, de blir pussade och kramade på. Det är spännande att se hennes utvecklig för det händer grejer nu!
Undra hur mycket som kan hända på 3 månader, innan hon blir storasyster? Förhoppningsvis är trotsen och separationsångesten över, kanske pratar hon ännu mer? Sover bättre? Vi får se 🙂
Vi älskar dig lilla gumman! Du är det vackraste jag har sett!
Senaste kommentarer