Jag har fattat att jag är gravid, mår illa emellanåt, äter extra mycket, tjock mage, ständigt ömma bröst och redan 10 kg +, det har sjunkit in nu (vet inte varför det är så svårt att ta in när det är tredje gången?!).
Ångesten har börjat minska som mörka moln börjar klarna och solens strålar börjar titta fram ur det mörka. Det blir mer och mer verkligt för mig att det faktsikt är en BEBIS, ett barn, en liten familjemedlem som ska komma till oss, jag är inte bara gravid.
Jag har ju förträngt allt lyckorus och hur jag har längtat efter bebis men nu börjar det komma tillbaka igen. Kommer på mig själv att gå runt och le för mig själv när jag tänker på att jag ska få ha en 3-4-kilos bebis sovandes på mig igen, ett syskon till mina två ”stora” barn som jag älskar något galet mycket, tänk att jag ska få en till sån??!!
Det är så jävla häftigt att få vara med om detta igen, läskigt också men nu är jag trött på de negativa känslorna, nu ska de väck!!
Jag vet att när bebis är här kommer det blir tuffare och sömnbristen kommer göra en förstörd men det är ju inget nytt för mig och det varar inte för alltid 😉
Men det känns långt bort, knodden kommer ju inte förrän i vår och det är knappt vinter än, men det känns bra, behöver fortfarande tid att ”landa” i det, att vi kommer ha tre barn tätt, tre småttingar.
Känns som att vår familj kommer bli komplett! Sen får fan bebissuget vara borta!! 😉
Senaste kommentarer