Jag har blickat tillbaka ett år och kikat på foton från förra julen, vilket känns som igår! Har det redan gått ett år??! Ines får fira sin andra jul, gud vilken söt bebii på bilderna, kinderna lixom! 😛 Jag är glad att jag är flitig med att fota ofta för de små växer så fort och man glömmer fortare än man tror. Andra kan tycka att jag är lite dryg men det är värt det sen när man som nu kan se tillbaka på förra julen.
Förra julen fanns inte Noomi, så en ny familjemedlem har kommit till oss sen dess, det har ju varit lite så för varje år nästan hos oss, familjen har vuxit fort vilket också märks tydligt på matkontot haha.
Något som jag var besviken över förra gången var att på julafton så river alla upp paketen samtidigt. Jag MÅSTE få se den andras reaktion och kanske få förklara tanken bakom paketet man har ansträngt sig för att köpa till denna. Det är ju omöjligt när allt rivs upp samtidigt, det blir kaos i huvudet på mig, jag tappar kontrollen. Barnen märker knappt vad de får eller från vem utan vill bara öppna nästa paket i raketfart. Jag är uppväxt med att man öppnar ett paket i taget och lägger fokus på varje person och paket vilket såklart inte är hållbart om man är många men jag har svårt att vänja mig vid detta. Nu kommer jag göra så att jag väljer ut de viktigaste paketen till make och barn och så får de öppnas efter frukost, som en liten mini-jul bara för oss själva. Då kan jag i lugn och ro få vara med när paketen öppnas utan stök och ljudnivå runt omkring och barnen kan få leka med dessa leksaker innan det kommer mycket mer. Det känns bra.
Hur går julafton till för er? Vad är viktigt för just dig? Alla är vi ju olika. Maken är inte särskilt intresserad av att se barnen öppna sina paket eller att vi ska öppna tillsammans, jag är tvärtom.
Jag hoppas att vi alla får vara friska under julen nu!!!
Jag är vadn vid som du att öppna ett paket i taget. Vi var inte sa manga (mina föräldrar, tre barn, min moster och mormor, morfar) sa det fungerade bra.
Nu firar vi bara jag, mannen och barnen själva pa julafton sa vi gör precis som vi vill och tar det lugnt med öppnandet.
Det later som en bra lösning du kommit pa. Jag skulle ocksa tycka det var jobbigt om alla bara rev upp allt samtidigt
Ja jag blir verkligen stressad av det men jag förstår ju att makens familj är vana vid detta och det blir säkert stressande för de om vi skulle göra som jag vill. Men det är svårt när man är van vid något helt annat. Men jag tror att min lilla idé där kan vara en lösning 😀