Snart är du här, min lilla efterlängtade bebis. Jag har väntat på dig ska du veta, jag var rädd att du aldrig skulle få komma till oss. Jag har njutit extra av denna resa som gravid, ställt in mig på att det antagligen är sista gången. Du är mitt sista barn och jag hoppas att du kommer till oss frisk och välmående.
Vem är du? Jag är så nyfiken, hur ser du ut? Som dina syskon, som mig, har du bruna ögon som jag?
Första tiden som gravid kunde jag inte njuta och längta efter dig, men det hade inte med dig att göra utan de känslorna kom från en annan period som varit fruktansvärt tung och traumatisk för mig, det kom fram igen under de första 20 veckorna, det behövde bearbetas. Det är fortfarande tungt eftersom jag inte kan prata om det för så många…
Efter vi såg dig på ultraljudet och fick höra att du mådde bra så vände det! Jag älskar din storebror och storasyster så mycket och har svårt att begripa att vi ska få gåvan att älska dig också. Hur kan JAG haft sån tur? Att få en egen underbar familj??
Jag vet inte varför egentligen men det har varit viktigt för mig att du skulle få komma till oss, ett tredje barn, sorgen hade varit tung annars.
Det är så fruktansvärt orättvist att alla som önskar sig ett barn inte får vara med om resan som gravid, föda, älska sitt barn. Det är så grymt och jag önskar att livet vore mer rättvist. Jag är så tacksam för min familj som betyder allt! Det är så värt alla sömnlösa nätter, gravidkrämpor, kolik, trots och allt jobbigt, jag gnäller mycket när det är tufft men är alltid tacksam ändå och vill inte ändra på nånting.
Du är så välkommen till oss lilla bebis i magen!
/Din mamma..
<3