Ok, hur får man sin tvååring att sluta skrika? Det är hennes grej att skrika för allt, jämt, hon har sån hög volym också. Hon tycker att det är skitkul.
Ni vet såna där riktigt höga toner som spränger ens trumhinnor och spräcker glas!? Kian har aldrig skrikit sådär.
Man blir så matt och trött på att hon skriker sådär varannan minut. Säger man åt henne så skrattar hon och skriker ännu mer..skitunge 😉
Kan tillägga att vårt absolut största ”problem” just nu är hämtningar. De är glada när man kommer men när man ska klä på dem så kan det slå slint och sen är det gallskrik resten av tiden. I förrgår var det t.o.m så att jag inte fick hem dem från bilen, efter 20 minuter gallskrik, rullande på marken och vildgråt vid bilen om att de ville åka mer bil (som de skriker om varje dag) bröt jag ihop. Jag har inte styrkan att släpa/dra/bära hem dem från bilen som t.ex. Per kan så jag får isåfall ta en i taget. Så jag vek mig och vi åkte bil och hämtade P efter jobbet så då kunde vi få in dem iallafall. Det var den värsta hämtningen någonsin 🙁 Fick en nya idé att prova av min far när han hörde om detta. Så vi ska prova att jag har vagnen i garaget och då alltså spänner fast dem i vagnen en och en. vagnen kan jag sen rulla hela vägen in i hallen och sen knäppa loss dem och ta av dem en och en. Hur mycket de än skriker, så får jag ju faktiskt hem dem då…
Hur fungerar det med lämningar/hämtningar för er?
Cecilia –> men usch, vad tufft det låter. Här är det inte lika illa men jag har det rätt jobbigt här hemma när vi ska lämna på dagis för jag är ensam och nu en tjockis också hehe. Minelle får alltid utbrott när man ska klä på henne ytterkläderna och hon har aldrig gillat att åka bil. Barnen springer iväg och gömmer sig under bordet så jag knappt får tag i de. Sen får man bråttas med mini tills kläderna är på. Vi har ju en fördel med att vi kan parkera bilen precis utanför huset, har tänkt på det att det underlättar mycket. Jag kan då vid hämtning/lämning ta en i taget och in i huset. Det lät som en bra idé att utnyttja vagnen, det hade nog jag också gjort om jag bott på annat sätt. Jag klarar inte heller av båda barnen om de bråkar och speciellt inte nu när man är gravid. Jag kan ha lite svårt på dagis vid hämtning, bara med mini, båda är glada men hon tycker som vanligt inte om påklädning. Pust…tur att det vänder nån gång 😉
Gud va jag känner igen pojkarna. De mer eller mindre gallskriker 90 % av tiden känns det som ibland. Jag funderar själv på hur man ska agera och har nog inga direkta hjälp. Känns som att vi har provat och provar det mesta vi kommer på. Just nu kör jag med ”säga till på skarpen” och sen snabbt försöka avleda till ngt annat och då helt skifta tonläge från arg/skällande till positiv och glad. det är ju dock inte alltid jag har ork men just nu känns det som att det hjälper lite iallafall.
NI har också problem vid matbordet? Det har definitivt vi. De ska stå i stolarna, ha fötterna på bordet, ställa sig och sätta fart på lampan ovanför bordet, slå besticken i bordet osv. Ibland känner man sig så liten och orkeslös av allt. Jag har taktiken att jag tar bort tallriken om de typ sätter upp fötterna på bordet och frågar om de har ätit klart. Oftast har de ju inte ätit klart men de får inte tillbaka tallriken och glaset förrän de har satt sig ner/tagit bort fötterna. Det brukar kunna hjälpa ibland, men såklart sker ju samma sak en kort stund efter iallafall. En bra sak med pojkarna dock är att de oftast är hungriga och vill äta. Så det brukar vara att de kan äta någolunda fint i början och sen spårar det ut. Jag brukar oftast tolka det då som att de på något sätt ätit klart och inte är lika fokuserad på maten längre. Så strular de så brukar vi fråga ”har du ätit klart”, oftsat så svarar de inte, men ibland kommer ett nej och då förklarar vi att ”då får du sitta ner och äta fint” typ. alternativt så tar vi bort haklappen och tar med dem till toaletten för att tvätta händerna. Klagar de längs vägen och visar att de vill äta mer kör vi samma ramsa med att äta fint och sätter tillbaka dem. Det brukar funka temporärt och jag hoppas att de lär sig hur man bör bete sig vid matbordet av det. men men.. om du frågar mig om en vecka kanske vi helt har ändrat taktik… sånt är svårt att veta. 😀 men så här har vi kört länge nu.
När vi använt frysta grönsaker (typ ärtor, majs och blandningar) brukar de få sätta sig vid bordet lite innan resten är klart och ta åt sig grönsaker och börja knapra på. Det brukar hjälpa till att få ”bort dem från den direkta matlagningen”. Det kan dock inte vara alltför många minuter tills resten av maten är klar. Ibland får de t.o.m en sak i taget som läggs till. Först grönsakerna, sen potatisen, sen köttet, sist såsen typ (så som det var här om dagen :)). Funkar bra när de är hungriga och då slipper de vänta på att såsen är helt klar liksom.
Oj va långt det blev 🙂
Cecilia –> det är lite så här också och inte så rofyllt vid middagen. De har alltid suttit bredvid varandra men nu har vi särat på de eftersom de bara kladdade ner och bråkade med varandra. Minelle är inte så matglad och äter långsamt, det var enklare med kian för han tryckte i sig all mat på en gång, han är kinkigare nu dock. Vi är tvungna att sätta fast mini med bälte i stolen, annars kan ingen äta! De har t.o.m blivit tvungna på dagis att ordna bälte till henne, annars är hon överallt hehe. Det som är jobbigt vid matbordet är att hon skriker mycket, kladdar, kan lätt få utbrott och då åker all mat i golvet, barnen vill gärna sätta igång varandra. Det kan vara lite jobbigt med kian också, blir konflikter, han vill inte äta vissa saker och han kan bli skitförbannad om han får fel bestick eller bara får ett nej. Vi kör också med att de får grönsakerna innan maten, medan den andra maten blir klar för dels är de så otåliga och läggs grönsakerna med den andra maten på tallriken så äter de inte grönsakerna. Måste säga att det är kul att vi fick barn nästan samtidigt som er eftersom vi nu går igenom liknande saker med barnen 🙂 nu blir det ju så igen, till sommaren, spännande! 😀
Kan de vara att hon vill ha mer uppmärksamhet? Hon vet ju att ni tittar när hon gör så? Om du försöker sätta dig ner å göra nått med henne när hon gör så? Något du vet att hon gillar. Ge inte själva skriket någon uppmärksamhet utan försök hitta på nått med henne när hon gör så. Har en egen tvååring hemma så jag vet precis hur de kan vara. Var jag inte gråhårig innan så kommer jag definitivt blir de nu 😉 haha
hehe, ja det är nog många två-åringar som gör sina föräldrar gråhåriga 😀 kan nog vara en idé att avleda, svårt att veta i alla lägen vad man ska hitta på, t.ex. när vi äter middag..