FAMILJEN KAOS!

Inte långt från vecka 37 nu, vilket känns som en milstolpe du bebis anses som ”färdigbakad” 😀

Bebis

Fostret väger ungefär 2,4 kilo. Det har blivit knappt 47 centimeter långt och har oftast lagt sig med huvudet nedåt. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen.

Fostret har lagt på sig mer fett. Huden är tjockare, mindre genomskinlig och börjar räta ut sig. Det ulliga hår som tidigare funnits på kroppen är borta, och huden är täckt av rikligt med skyddande fosterfett. Om barnet skulle födas nu kan det vara så insmort att huden är vit och kletig av allt fett.

Mamma

Nu börjar det bli mer verkligt, snart kan barnet komma! Livmodern har vuxit sig så hög att den når upp under revbensbågen. Hos en del kvinnor kan det ge smärta över revbenen. Avlasta genom att sträcka på dig ofta.

Du kan ha ökat mellan cirka 11 och 13 kilo. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp vilket kan göra att du får ont i ryggen. Om värken är besvärande kan du prata med din barnmorska.

Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Nu står magen som högst, för att snart sjunka ner lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Prata mycket med din partner så att han eller hon förstår vad du går igenom.

I vecka 35 är det dags för ännu ett besök hos barnmorskan, som känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Om barnet inte ligger med huvudet neråt görs en extra kontroll nästa vecka för att sedan eventuellt försöka vända på barnet. Detta görs i så fall på förlossningen. Vändningen utförs av läkare som med hjälp av sina händer utanpå din mage försöker vända barnet till huvudläge. Din barnmorska beställer tid.

Hur mår jag?

Det är ok men jag börjar tröttna lite hehe. Känner mig större och större, viktuppgången stressar mig men samtidigt känner jag mig hungrigare och äter mer. De vanliga krämporna hänger kvar. Vissa dagar är jag ett vrak och hormonmonster, kan knappt röra mig alls. Andra dagar kan jag känna mig hyfsat pigg och orkar ganska mycket och är glad.

Funderar mycket på förlossningen, hur ska det bli denna gång?? Känns som att det kan bli hur som helst egentligen, spännande men nervöst. Men ärligt talat så vill jag ha några veckor till innan bebis kommer 😉