Vad förvånad jag blev hos BM! Jag har ju misstänkt att huvudet hade sjunkit ner i bäckenet pga att det trycker på som satan men att knodden skulle vara ordentligt fixerad trodde jag aldrig! Det brukar ju kunna vara så för omföderskor men nu har alla mina tre ungar legat fixerade och redo!!
Hjärtljuden låg mellan 140-150 slag, sf-måttet har ökat med 1 cm sen sist och ligger nu på 35 cm i slutet på v. 39 då, exakt på mittkurvan! Jag hade lite högre blodtryck än sist, inte så konstigt mot slutet men det ligger ändå lågt, som det brukar vara på mig.
Hon kollade aldrig tappen, som tur var då hon hade en barnmorskestudent där. Aldrig att jag låter de göra den undersökningen två gånger, jag har så dålig erfarenhet av alla undersökningar av tappen och har blivit rädd helt enkelt.
Jag är sååå glad nu! Förhoppningsvis var detta sista besöket, nästa inbokat blev inte förrän 28/4, då har jag i så fall gått över tiden med 4 dagar.
Var tvungen att fira med något litet till knoddis! Jag har faktiskt knappt köpt nånting till denna bebis, skittufft men vi har ju redan så mycket..
Vilka goda nyheter 😀 Nu känns det att det börjar närma sig 🙂
Frida –> jag är fortfarande förvånad men lättad över fixeringen hihi
Varför har du dålig erfarenhet av undersökning av tappen?
Jag har bakåtliggande tapp vilket göt att de har så svårt att få tag/känna efter, det gör så galet ont när de är där och håller på. Framförallt blev jag skraj från förra förlossningen, de skulle känna hur öppen jag var men kunde inte få tag i tappen plus att en student skulle göra allt dubbelt, de försökte och försökte flera gånger utan att lyckas och fyfan vad ont det gjorde. Tillslut sa BM ”nu är jag dum mot dig men jag måste känna efter”, då tog hon i mer och då gick det, men för mig gjorde det så ont att jag började störtgrina och det forsade ut blod. Detta var bland det jobbigaste med hela den förlossningen! Efter det har jag blivit jätterädd helt enkelt. Detta kan låta löjligt men jag är mer rädd för att sätta in en spiral i livmodern sen än att föda barn igen… 🙁