FAMILJEN KAOS!

..precis vad jag gör, här på bloggen framförallt men också på Facebook och Instagram. När går man över gränsen, vad är ok?

Jag förstår att det finns väldigt olika åsikter i detta. Jag tycker själv att det är lite svårt, är det ok att jag bloggar dagligen om mina barn och lägger upp bilder? Vad kommer de tycka som vuxna om detta? Borde jag lägga ner bloggen?

Idag har det blivit så vanligt med bloggar, och även att synas på andra sociala medier. De flesta gör det, man följer andra också och det har blivit normalt men är det ok fast det är så vanligt? Det växer ju mer och mer också och jag tror att de flesta finns på nätet idag och ingen kommer kanske reagera på detta längre fram heller? Men vad vet jag? Än så länge är de flesta ”mammabloggar” mest om småbarnslivet, men en dag blir barnen tonåringar och sen vuxna. Man får ju bedöma själv vad man anser ok och inte men jag förstår att det diskuteras och ibland kan jag bli osäker på om jag gör rätt.

Varför lägger jag upp massvis med bilder på mina barn och vårat liv på sociala medier då?

Jag tycker det är väldigt roligt, jag är stolt och vill skryta lite över mina godingar, det är väl en del av sanningen tyvärr. Jag älskar att ta bilder och att skriva, jag tycker att det känns viktigt att dokumentera de små som de stora stunderna i vårat liv för att kunna se tillbaka på och minnas, det känns värdefullt. Här på bloggen känns det viktigt att kunna nå ut och ”prata” om viktiga men känsliga ämnen. Jag uppskattar och värdesätter också ert stöd och era råd i olika frågor.  Jag har en del foton från när jag var liten men inte mycket, det finns inga filmer eller nerskrivet hur vår vardag såg ut eller hur jag utvecklades. Lite smått står i en bok om mitt första år. Jag tycker det är tråkigt, jag är jätte nyfiken på hur jag var som liten, såg ut och utvecklades. Det hade varit jättekul att kunna jämföra med mina barn idag, att få visa de också, jag hade gärna läst om olika rutiner/vardagspuslet/smarta råd mm, hur gjorde mina föräldrar när vi var små? Det känns därför extra kul att jag kan ge allt detta till mina barn och även för min egen del att kunna se tillbaka på. Däremot kan jag ju aldrig veta om det kommer uppskattas av mina barn sen.

Vart går gränsen av att dela med sig? Det JAG går efter är;

1. Aldrig nakna/avklädda foton!
2. Något litet foto på en upprörd unge har lagts upp men annars vill jag inte lägga upp foton på när barnen är jätteupprörda och ledsna.
3. Inget elakt, inte snacka skit, rätt självklart men jag skriver det ändå, inte tala illa om sina barn!
4. Inte lägga upp bilder eller skriva om något som kan bli väldigt skämmigt för barnet i framtiden.
5. Inte skriva för detaljerat om äckelpäckel (har nog gått gått för långt flera gånger på denna punkt och det är nog för att man är själv så avtrubbad av detta då det är ens vardag och man vet att många andra föräldrar också är det men ändå..).
6. När barnen blir äldre kommer jag att fråga om lov innan jag lägger upp bilder eller skriver om de.
7. Jag försöker alltid skilja på vad som är för privat att skriva om vad gäller mina barn och vårat liv. Allt tas inte upp på bloggen!
8. Lite gnäll och klagande blir det på bloggen men jag hoppas alltid att det tolkas så att man ändå förstår att jag älskar barnen och vårat liv men vill visa hur verkligheten faktiskt ser ut under den där fasaden som lätt dyker upp, att det är ok att tycka allt är skitjobbigt ibland som förälder och att andra ska kunna relatera och inte känna sig ensamma. Men på Facebook och Instagram vill jag hålla sånt borta, jag vill att det tolkas rätt och att folk som faktiskt vill läsa om det gör det och inte tvingas på mitt småbarnsliv-gnäll. En blogg väljer man ju själv om man vill läsa eller inte lixom.

Borde jag ha med någon mer punkt?! Detta är vad jag går efter. Samtidigt är det viktigt för mig att ha en öppen och ärlig blogg och även visa de mindre roliga dagarna och där kan jag ibland undra över om jag exponerar barnen för mycket? Jag hoppas inte det!

Vissa väljer ju att aldrig lägga upp bilder eller skriva om sina barn på sociala medier, det respekterar jag men jag tycker ändå att det kännas ok att jag gör det med mina barn och vårat liv så länge jag följer de punkter jag skrev här.

Jag är dock säker på att många tycker att jag är en sån där dryg morsa som konstant ska visa upp mina fantastiska barn och minsta lilla framsteg de gör, sån där dryg mamma som lägger upp statusar hela tiden som de flesta tröttnat på för länge sen hehe. Sen jag började blogga har det minskat radikalt på facebook i alla fall för nu kan jag lägga upp allt på bloggen där läsare faktiskt är intresserade. Instagram kan man ju också välja om man vill följa eller inte så där lägger jag regelbundet upp bilder, blir mycket på barnen då som jag är så mallig över och älskar att fota. Folk som inte har barn själva har nog lite svårt att förstå alla dessa morsor som konstant vill visa upp sina barn sådär, tills man är där själv haha 😉 Men jag förstår också att man blir rätt dryg och jag försöker kontrollera mig hehe. Tur att jag har bloggen och er! 😛

Vad tycker ni om detta? När går man över gränsen? Exponerar ni era barn i sociala medier? Varför och på vilka ställen? Berätta gärna!