..ja då satt man ensam i en liten etta och roade sig på kvällarna med att halvt dö i soffan och kolla på filmer och trycka i sig massa gott..
Ja jag arbetade nästan ihjäl mig kändes det som men jag fick ju bra ekonomi och jag hade ändå inte mycket annat att göra typ, så jag kunde väl lika gärna jobba? Kom hem vid åtta-tiden varje dag och var helt slut i hela kroppen, inte konstigt om man stått en hel arbetsdag (förutom lunchen) och gjort samma ensidiga rörelser som man gör när man klipper. Alla helger och röda dagar jobbade jag.
Hade varit singel ett bra tag som jag valde medvetet (kom från ett skitförhållande) och ville vara själv. Men jobbigt också när man i princip var den enda singeln på jobbet.
När jag fyllde 20 år så sa det PANG i kroppen på mig och helt plötsligt blev jag besatt av att skaffa barn, hade aldrig varit intresserad av det förut. Men det var en jobbig tid, kände mig ensammast i världen, osäker på mig själv och ville så gärna ha en egen familj. Men jag trodde aldrig att jag skulle träffa någon, trodde att jag skulle bli en sån där tant med 20 katter som sitter ensam i en lägenhet haha.
Skulle jag få barn? Finns det bra killar? Tänk om jag inte ens kan bli gravid? Jobbiga frågor man hade då. Men vad hände då? Jo nu sitter jag ju här med en underbar man, drömhuset på landet, 2 katter (inte 20), 2 perfekta barn, gift, ett bra jobb, och jag tror fortfarande att jag drömmer! Älskar mitt liv för första gången!
Senaste kommentarer