Vad kul de ska ha mina knoddar imorgon! Dagis åker till Sala där den där stora roliga lekplatsen finns, kallas den nåt? Vi har varit där en gång förut. Där ska de grilla, leka och äta glass hela dagen. Det var lite strul med hur Minelle skulle ta sig dit och tillbaka som inte kan sitta på en vanlig plats i bussen. Det har jag varit stressad över men nu verkar det ha löst sig.
En del av mig är jätteglad för deras skull och en annan del av mig är skräckslagen men jag försöker att inte tänka på det. Jag blir så rädd att det ska hända något! Man ska helt plötsligt lita på någon man inte känner som ska köra bussen en längre sträcka, bilolyckor skrämmer mig mycket, tänker på det dagligen, dumma katastroftankar!
Tänk om de tappar bort nån av barnen som försvinner iväg ensam? Får ångest bara jag skriver detta! Jag vet ju hur Mini är, hon sticker! Kan man ha koll på ett helt gäng med små barn sådär? Hjälp..
Det där att släppa kontrollen, att andra ska ta hand om mina barn på en främmande plats. Dagis känns tryggt för det är nära oss och jag vet precis hur det ser ut och funkar, hur de har det. När de är i Vittinge hos farmor och farfar känns det tryggt också för där vet jag också hur de har det och hur de tar hand om mina barn, de kan deras rutiner och hur de funkar.
Jag hatar att vara så rädd och orolig men det har blivit värre sen jag fick barn för tänk om det skulle hända de något? jag skulle inte överleva det…
Usch, man får försöka skaka av sig såna där tankar..
Senaste kommentarer