Jag blir helt tagen och helt förskräckt när jag läser om hur psykiatrin såg ut förr! Hur man behandlade psykiskt sjuka, det gör så ont i hjärtat. Jag läser kursen Psykiatri 1 och har precis lämnat in första uppgiften som handlar om historiken kring de sinnessjuka och hur synen var, hur de behandlades. Det var inte ens särskilt längesen alla dessa hemska sinnessjukhus fanns här i Sverige. Vissa av diagnoserna som nämns är jag väl bekant med och att dessa stackars människor på den tiden blev ”behandlade” med tortyr och inlåsta gör mig helt tagen, arg och sorgsen!
Jag hörde om en pojke som kom i bråk med sin lärare hela tiden för att han inte ”köpte” allting läraren ville lära ut utan gick mot strömmen och gjorde på sitt sätt. Till slut såg läraren till att han skulle omhändertas och hamnade på Sankt Lars, ett stort hospital. Föräldrarna hade inget att säga till om, där skulle han behandlas då han ansågs vara sinnessjuk. I själva verket hade denna stackars pojke ADHD och han fick bo hela livet upp till 80-års ålder inlåst på detta sinnessjukhus. Fyfan för den okunskapen som rådde på den tiden men även än idag finns det allmänt stor okunskap om psykiska sjukdomar där fördomar florerar och särbehandling mm sker dagligen. Jag har tagit några stycken ur min uppsats och lagt in här, det rör framförallt 1800- till 1900-talet i Sverige. Den som inte vill läsa mer om detta kan hoppa över kommande text!
”Sinnessjuka” kallades de, dårarna som skulle hållas avskilda från samhället. Det var en skam för familjen att ha en sinnessjuk familjemedlem. De sinnessjuka har behandlats olika genom tiderna, när kristendomen kom sågs den sinnessjuka vara brottslig och både torterades och brändes på bål, ingen kom undan kyrkan. Dessa utsatta människor har länge stötts ut av samhället och aldrig blivit accepterade. De kunde slängas i särskilda fängelser där de var fastbundna och plågades.
Det fanns inga effektiva behandlingsmetoder och patienterna fick gå igenom väldigt plågsamma moment där man t.ex. sattes i svängstolen som snurrade 125 varv per minut tills patienten kräktes eller blev medvetslös, man kunde spruta iskallt vatten i ansiktet för att väcka den sjuke från sin ångest eller depression, det fanns överraskningsbad där den ovetande patienten faller rakt ner i iskallt vatten, man kunde även svälta den sjuke, olika tvångsmedel var vanligt. Många dog på Sankt Lars och platserna fylldes på allt mer.
1900-talet började och då ansåg man att istället för aktivering var det bästa vila och varma bad för patienterna. Man började med sänglägesbehandlingar där patienterna fick ligga flera timmar om dagen i sängs med övervakning, de kunde få ligga månad efter månad medan de vart allt sjukare. Varma bad skulle även vara bra och det skulle vara långbad där en patient kunde få ligga i 37-gradigt vatten och ligga kvar där måndag till lördag, vissa kunde ligga där i flera månader. Det kom även nya behandlingsmetoder så som elchocker, lobotomi, krampbehandling och insulinbehandling;
• Krampbehandling – Man sprutade in ett preparat i en ven som framkallade epileptiska anfall och som var väldigt smärtsamma.
• Elchocker (ECT) – Även där utlöstes ett epileptiskt anfall men av strömstötar i hjärnan.
• Lobotomi – Denna behandling var ett ingrepp i hjärnan där man skar av vissa nervbanor för att göra patienten lugnare och mer hanterbar. Men patienterna påtvingades detta ingrepp och fick som följd att bli helt personlighetsförändrade, de blev slöa, kunde inte hävda sig, de kunde vandra omkring som ”levande döda”, vissa dog av ingreppet och många fick obotliga hjärnskador. Ändå lyftes denna behandlingsmetod fram som något revolutionerande och som ett stort framsteg för de psykiskt sjuka, dödsfall och komplikationer tystades ner och de små förbättringar som blev förstorades upp. Vanligtvis var det schizofrena människor som utsattes av lobotomi.
• Insulinkoma – Man chockade kroppen genom att spruta in stora mängder insulin tills kroppen föll i koma p.g.a lågt blodsocker och därefter spruta in sockerlösning.
De människor som ansågs vara sinnessjuka och omhändertogs hade ofta felaktiga diagnoser än vad de hade fått idag, men okunskapen kring dessa sjukdomar var stor. De som kallades sinnessjuka kunde var schizofrena, epileptiker, manodepressiva, lida av tvångssyndrom, ångesttillstånd och depression, vara senila, paranoia eller ha ADHD.
Usch! Man får vara glad för alla de framsteg som kommer och för hur det ser ut idag även om det fortfarande finns brister! Undrar hur det kommer se ut om 50-100 år??
Senaste kommentarer