Att ha en löptik. ..

FAMILJEN KAOS!

Familjen kaos som består av mig, maken och tre barn i åldrarna 3-6 år. I familjen finns också hundar och katt. Vi lever livet på landet med renovering och projekt, fullt ös i vardagen där jag både jobbar och studerar. Målet nu är att utbilda mig till barnsköterska, idag är jag frisör! Från att ha haft en väldigt öppen blogg väljer jag nu att sluta den mer och lämnar ute barnen och det som är för privat.

Fy vad trött jag är på detta! Vi kommer lägga nästan 8000 kr på att kastrera våran tik, det är det värt!

Jag trodde aldrig att vår kastrerade hane skulle reagera på en tik som löper, så fel jag hade…

Först började hon lukta lite ”gott” och han började intressera sig och hoppa upp lite, vi började ana att det var på gång. Så höll det på nån vecka och sen var löpet igång och hon droppade blod hela tiden och verkade inte vara intresserad av att tvätta rent sig. Det blir ett väldigt passande och emellanåt har blöjan åkt på.

Under den första veckan blev Noomi väldigt låg och deppig stackaren. Det kändes som att hundarna straffades när de inte kunde vara överallt med oss, inte ligga i soffan eller hos oss under natten. Löpet höll på i minst 2 veckor, så jäkla drygt men diesel var hyfsat lugn dock ville han konstant tvätta henne…

Äntligen slutade hon blöda men det är ju då hon börjar bjuda upp sig och det är då hanarna blir väldigt intresserade och en parning kan ske. Helt plötsligt blev diesel superstressad, nervös och började att vakta Noomi. Jag kunde inte klappa på henne för då blev han jättestressad och började markera och skälla på mig. Detta är så otroligt olikt honom.

Sen ville de hela tiden göra det de inte ska, para sig. Det är visst möjligt för kastrerade hanar att para sig ändå och hundar sitter ju ihop ett tag efteråt också vilket bör vara övervakat kan jag tänka mig för jag har läst nånstans att de kanske kan få lite panik och göra illa sig. Noomi är 7 månader, hon ska inte göra sånt där även om det aldrig kan bli valpar av det! Så nu har vi behövt ha de helt åtskilda vilket är en utmaning i sig.

Räknar man ihop hela perioden så blir det ca en månad av massa krångel, passande och dåligt mående på olika sätt för hundarna. Såhär vill jag inte ha det fler gånger!

Dessutom om min älskade Noomi skulle plötsligt dö i t.ex livmodersinflammation som är vanligt förekommande hos lite äldre tikar så skulle jag aldrig förlåta mig själv eftersom jag hade kunnat förhindra både livmodersinflammation och mer hälsoproblem genom att kastrera henne. Om ett par månader får det bli en bokad tid på djurkliniken..

Ingen rolig summa att betala just nu dock men vad ska man göra?