Underbar känsla, att få på sig snyggkläderna igen och slippa alla praktiska skittrista preggokläderna i form av mjukisbyxor/tights och utöjningsbart linne eller någon pösig topp, bekväma trista dojjor i en storlek större än vad man brukar ha.
Jag var höggravid två vintrar i rad och hade ingen jacka att stänga om mig med. Jag kände mig aldrig fin som gravid, bara första halvan då jag inte går upp i vikt och den lagom stora magen syns, sen andra halvan så pang! Jag går upp 22-23 kg och svullnar upp. Jag får då inte på mig vanliga kläder eller kan inte ens hitta bra mammajeans i min storlek. I slutet gick jag plötsligt med karlns kläder, sexigt värre, men ändå så tittade magen fram lite.
Efter mina förlossningar har jag inte förlorat så många kilon, kanske 7 kg bara, men sen har jag kämpat bort resten. Men att då vara gravid i 42 veckor och sen vara ickegravid i 5 månader och precis hunnit få bort övervikten, då blev jag ju gravid igen och hann aldrig köpa nya fina kläder. Så nu snart 7 månader efter sista graviditeten har jag nästan fattat att jag inte är gravid längre och att jag precis gått ner till målvikten. Konstigt nog finns tänket kvar när jag kollar på kläder, ”Den där funkar nog bra för stora magen” och ”den är bekväm och praktisk”, kanske inte så konstigt när man varit gravid i 82 veckor med en 5-månaders paous i mitten ( då man istället har en nyförlöst överviktig kropp som ska återställas). Koko i bollen!
Jag ska unna mig nya snygga kläder när jag snart börjar jobba igen, lovely! Min viktresa har åkte berg- och dalbana senaste åren minst sagt! Tänk vad kläder gör mycket 😉
Hur har det varit/är för dig? Ni som känner igen det här förstås!
Senaste kommentarer