FAMILJEN KAOS!

Jag har ju haft lite hemliga planer, det ena var vovven ( som har lite med mitt andra projekt att göra också) och nu kan jag berätta för er vad som kommer att hända, nu börjar det nya kapitlet. Jag är så otroligt glad, taggad, ivrig och fullkomligt livrädd!!!

Idag är jag frisör och det kommer jag alltid att vara men länge har det vuxit fram mer och mer att jag vill något annat också, jag har förändrats sen den dagen jag började som frisör för 7 år sen. Jag har fantiserat om jag skulle våga? Våga satsa på något annat som jag dras till hela tiden, något som idag känns som ”jag”. Det finns andra skäl till att jag vill ta steget, t.ex. är det i princip omöjligt att stå som frisör till sin pension, i alla fall för mig. Men jag har svårt att ge upp frisörbranschen helt eftersom jag tycker om det yrket och min arbetsplats mycket också. Jag hoppas att lyckas kunna få jobba ett par dagar i månaden på min nuvarande arbetsplats i framtiden också, jag hoppas verkligen att det ska gå!

Nu har ni förstått att jag pratar om att skola om mig! Men till vad undrar ni? Jag tror inte att ni blir så förvånade? Om jag säger såhär; Jag vill mest av allt jobba med människor det är det viktigaste, jag vill hjälpa/lyssna och vårda, jag vill ha hela omvårdnadsbiten. Jag MÅSTE ha ett aktivt jobb för jag kan inte vara stillasittande för då mår jag riktigt dåligt, full rulle tack! Däremot behöver jag vara aktiv på ett varierande plan och inte så otroligt ensidigt som jag har idag. Jag vill slippa styla mig från topp till tå för att jag ska till jobbet ( även om det är kul ibland..).

Nu har ni listat ut att jag vill till vården, ingen överraskning där för er som känner mig och har följt bloggen länge 😉 Men vart i vården vill jag vara då? Det är så otroligt brett vilket känns tryggt, där kan jag nog bli kvar tills min pension. Efter mycket ”forskande” insåg jag ganska snabbt att det är undersköterska som är mest ”jag”. Nej det är inget statusyrke och det skiter jag fullkomligt i och de som ser ner på det yrket och mitt val kan ju dra åt pipsvängen eller nåt..Det är stor skillnad på att vara undersköterska och sjuksköterska, jag gillar inte ansvaret och ledarrollen mm som en sjuksköterska har utan jag vill bara ha omvårdnaden och patientkontakten vilket är undersköterskans grej lixom.

Mitt stora mål är att bli barnsköterska ( en påbyggnad på undersköterska) och jobba på neonatal ( för tidigt födda barn, prematurer). Under det kommer förlossningen, BB, kvinnokliniken, sjukhuset!

Jag kommer att plugga på distans på 50 %  ( tjänstledigt 50 %) och jobba 2 dagar i veckan i ca 3 år! Om jag kommer in direkt så är kursstarten i oktober! Jag vill inte att denna stora förändring sker för snabbt då det är rätt skrämmande samtidigt och genom att plugga på distans löser jag många dilemman just nu under småbarnstiden! Jag har hittat ett utbildningscenter i stan som jag gillade mest och kommer bara att söka dit.

Kan ni ana hur jävla taggad jag är??!! Det är så spännande och roligt! 😛

Helt plötsligt får jag se mina barn och äta middag tillsammans varje dag för de kommer hem med pappa efter 16.00 och då är jag hemma och väntar på de 🙂 Mer familjetid! Lördagar handlar bara om familjen.

Jag får samtidigt jobba lite på salongen som jag tycker om också och träffa tjejjorna men det blir inte så pass mycket att jag får ont i kroppen mm. Jag får den sociala biten där och komma iväg och inte bara plugga hemma.

Jag får helt plötsligt vara ensam för mig själv och satsa på MIG och något som intresserar mig stort! Tänk er själva att sitta ute på landet i tystnaden med naturen runt omkring, sitta och titta på pippisarna medan man pluggar i lugn och ro med vovvar som sällskap. Underbart. 🙂

Det blir såklart CSN-lån, bland det bästa lån man kan ta 😉 Jag får lite extra för att jag har tre barn och tilläggslån ( för att jag har jobbat och är över 25 år). Sen jobbar jag ju också samtidigt så jag kommer få in lika mycket som jag har idag 😀 Inget minus alltså i kassan fast jag pluggar!

Med några år i vården kanske jag vågar mig på att plugga till sjuksköterska? Barnmorska? Men det är bara om jag inte är lika feg som idag och sen är ett stort problem pluggformen i högskolan, mina diagnoser ställer till det som fan där. Grupparbete, stor klass, redovisning blir ett helvete pga den sociala fobin. Föreläsningar och att plugga i skolan funkar inte pga ADHD/ADD. Däremot att plugga på distans som jag kan göra nu då denna utbildning inte är på högskola gör att jag istället lär mig på bästa sätt. Jag kan sitta hemma i lugn och ro och plugga via webben. En föreläsning kan jag se på datorn, pausa, se om igen. Att plugga på distans ger mig en chans att lyckas och de praktiska delarna är lite läskiga men jag ska kämpa på för detta vill jag mer än allt annat just nu!

Jag är livrädd för att misslyckas 🙁

Och JA jag är inte peppad över detta;

• Inte bättre arbetstider än idag ( inte i början iaf)..målet är att jobba natt och få maximalt med familjetid.
• Trots stor brist på undersköterskor är det svårt för uskor att få jobb, speciellt på sjukhuset. Man anställer hellre sjuksköterskor…
• Det kan ta år innan man får fast anställning..
• Det kan vara riktigt svårt att komma dit man vill på en gång..
• Lönerna är väl inget att hurra för men så länge jag har så jag klarar mig så är det bra 🙂
• Det är svårt att få en heltidstjänst ( jag hoppas på att kombinera frisörjobb )
• Många flyr från vården…(men nån måste väl finnas där? 😉 )
• Man får jobba på högtider…(ingen större skillnad från hur jag har idag, jo det är ju surt att få jobba julafton då men det gör man inte varje jul och sen beror det på arbetstiderna om man missar julfirande eller inte..)
• All stress..( är dock van vid stress från mitt nuvarande jobb och kontrollerat stress är det bästa för att jag ska må bäst)

Det här skrämmer mig såklart men jag får kämpa på allt jag kan och sen kanske jag står där på antingen neo och deltar i att rädda livet på för tidigt födda eller får vara med och stötta och se barn födas till världen. Eller så kanske jag fastnar på en helt annan otippad avdelning och stormtrivs? Kanske blir det ålderdomshem och trivs där? Det skulle inte vara helt fel att få piffa till håret på en stackars liten tant 😉 Eller så går allt helt åt helvete och jag får tänka om…vem vet?

Men när jag har ett mål så har jag hittills inte misslyckats nå det för jag är så jävla envis! Där är min ADHD/ADD en tillgång, för när jag ställer fokuset på något som intresserar mig stort då blir jag besatt och lär mig ALLT och har sjukt mycket driv och energi. 🙂

Ni får hemskt gärna önska mig lycka till för jag är rätt känslig i det här och behöver mycket peppande. Förändringar och att ta risker är svårt för mig och ni vet ju att jag har många begränsningar så detta kommer vara bland det svåraste jag har gjort och förhoppningsvis bland det bästa! ( förstår att det inte låter stort för er hehe..)

Tack för att ni orkade läsa allt, mycket nytt på gång! 😀