Måste berätta om Hebbe, som inte lever idag.
För flera år sen skaffade min familj en valp av rasen Berner sennen men han blev bara 5 år. Gud vad jag älskade den vovven! Han blev allvarligt sjuk, tappade aptiten, blev smal, började blöda från olika ställen, uschh. Vi blev tvungna att ta bort honom, uschh vad hemskt det var att se honom somna in!
Han var min bästis, vi funkade bäst ihop vi två. Han bodde hos mig i min lilla lägenhet de sista åren. Om han hade funnits idag så hade han ÄLSKAT att bo här ute på landet och strosa runt här ute…
Han var ganska speciell. Han var lite halvskraj för hundar men katter var roliga förutom när de jagar en! (fanns en katt som brukade skrämma honom, det var läbbigt). Han var skitskraj för vatten och pangljud, stackarn.
Jag ska verkligen skaffa en hund i framtiden när det finns möjlighet och tid. Jag funderar mycket på vilken ras och jag gillar raser som berner sennen, pyreneérhund, eurasier, samojed, schäfer, och liknande raser.
Vi skaffade en valp när Kian var mindre, det gick åt helvete och jag ångrar verkligen det beslutet. Efter nån månad hade vi lämnat tillbaka honom, utan pengarna tillbaka. Den hunden var läskig tycker jag. Han kunde stirra på mig med hotfull blick, morra och göra utfall. (Det var inte lek från hans sida!) Han använde tänderna mycket, gjorde så ont, blödde ibland. När lilla Kian satt i stolen högg han tag i hans fötter. Vi fick ha Kian i sitt gym på köksbordet, det var helt otänkbart att ha honom nere på golvet. Var livrädd att Kian skulle bli skadad! Mycket var ju såklart lek från hunden också men det blev ju ändå farligt för en bebis. Han var av rasen american staffordshire terrier, så kallad amstaff. Får berätta mer om det i ett annat inlägg.
Senaste kommentarer