Jag fick en liten tankeställare förut när en person sa om Minelle att är man bara 3 år så är man inte så stor. Det är kanske lite mellanbarnssyndromet också. Nu ligger Minelle nära Kian i ålder och det gör nog att man omedvetet jämför de två, man tycker att hon borde kunna mer än vad hon gör. Är hon lite efter i talet? Varför kan hon inte göra si eller så som Kian? Samtidigt har hon en lillasyster som bara är 10 månader vilket gör att det känns som att Minelle är megastor. Inte så lätt att vara mellanbarn kanske?
Själv är jag äldst i barnaskaran och vet bara hur det är, att vara en förebild för de andra syskonen, att bli behandlad lite hårdare, att vara först ut med allting, den som ens föräldrar testar och lär sig av haha. Man blir den som styr upp i syskongänget, tar ledarrollen och den som är van att bestämma mer. Som mellanbarn har man ju två olika roller, man är både stor och liten.
Ibland glömmer jag nog bort att man inte är så stor om man är 3 år. Jag får påminna mig själv tror jag så jag inte sätter orimliga förväntningar på henne, hon är trots allt ett år yngre än Kian.
Hon är en speciell tjej vår lilla Mini, så otroligt underhållande och crazy med energi som aldrig tar slut och en bestämd vilja. Men hon är aldrig nere, gnäller inte, alltid glad förutom när hon är förbannad då 😉 Den gosigaste vi har som gärna gosar in sig hos en om hon får chansen med tummen i munnen. Hon blir överlycklig om hon lyckas få en kram av brorsan ( vilket i princip aldrig händer), delar ut pussar och berättar att hon älskar mamma och pappa.
Vilken roll har du bland dina syskon? Hur var det? Om du har barn idag, kan du tänka på hur du behandlar barnen i sina olika roller? Jag tror tyvärr att det kan vara vanligt att man omedvetet särbehandlar. Är du själv yngst kanske du tar större parti för din minsting?Jag försöker alltid att tänka på detta faktiskt.
Senaste kommentarer