Att le utåt och gråta inombords, att säga att man mår bra men egentligen vill hjärtat gå i tusen bitar, att fatta svåra beslut, välja mellan pest eller kolera, man är glad men ändå så ledsen, rädd och orolig över framtiden, skulle nån förstå? skulle nån ge stöd? eller skulle man få höra andras åsikter som man inte alls är mottaglig för utan alldeles för känslig för nu..
En jobbig period i mitt liv just nu helt enkelt och för jobbigt att prata om. En dag kanske jag kan berätta om allt…
När man mår såhär så skulle det varit skönt att ha nåt kontorsjobb där man satt ensam framför en dataskärm istället för att vara den där stylade glada trevliga sociala kreativa frisören som förväntas göra kunden riktigt nöjd..
Kollegor frågar hur det är, de märker..men jag kan inte prata om det..
Senaste kommentarer