Reser vi till Italien eller inte i juni?? Det är den stora och svåra frågan vi har tampats med läänge nu. Blir galen! Svärföräldrarna hyr en stor ”stuga” med pool hela juni. Vi och mannens syskon kan komma när vi vill. Låter ju hur bra som helst va? Det finns dock flera orosmoment!
* Pengar är det största problemet, vi har aldrig nånsin varit så fattiga som nu…
* Blir det verkligen semester och mysigt/roligt att resa med två små som kommer vara 2,5 och 1,5 år?! Hur kommer de reagera på alla förändringar? Eller blir allt bara drygt och extra massa jobb..?
* Har vi någon hundvakt och kattvakt?
* Har jag semester att ta ut? Hoppas att jag har jobbat in några semesterdagar i alla fall..
Det är så otroligt dålig tajming för oss, skit också, hade passat bättre om det hade varit nästa sommar så barnen var större och vi hade bättre ekonomi.
Ett stort problem för min del är att jag är så jävla skraj för massa grejer! tycker att det är läskigt att åka utomlands (har knappt varit utanför Sverige), och att ta med mina små barn gör allt tio gånger läskigare. Får för mig att det kan hända massa hemskt eller skapa problem som blir jobbiga.
Gissa hur jag känner för att det finns en pool precis utanför huset och då har jag två små som inte kan simma och som gärna hoppar i vattnet utan att fatta att de kan drunkna (jag har fobi mot vatten, eller att komma under vatten). Och ja på stranden är det samma sak men där stannar man ett par timmar och åker hem sen. Nu finns ju poolen där dygnet runt och hur ska man kunna ha stenkoll varje sekund på de??!
Trafiken är läskig, kör de som galningar där? Åker inte en meter utan att barnen sitter i bilbarnstolar! Flyga är skitläskigt! ”Tänk om..tänk om..tänk om?!” låter det hela tiden i mitt huvud. Jag är en kontrollmänniska och åker jag till ett annat främmande land känner jag mig totalt vilsen och utan minsta lilla kontroll vilket gör mig skräckslagen när jag har två små att ta hand om. Jag kan göra en lång lista på allt som skrämmer/oroar mig kring denna resa!
MEN samtidigt vill jag hemskt gärna uppleva något nytt och stort med min lilla familj, vi prioriterar ju aldrig att göra nåt kul. Vill passa på att utnyttja detta tillfälle och Italien har alltid intresserat mig. Jag vill heller inte bli begränsad på grund av mina rädslor, vill inte att de styr över mitt liv. Det kan ju faktiskt vara så att det blir skitbra istället? Och blir det jobbigt av någon anledning så handlar det enbart om en vecka..
Så det lutar åt att vi åker på denna resa! Ca 5 månader dit! Pirrigt, nervöst och spännande 😉
Du som har rest med barn eller rest själv också för den delen får gärna komma med tips!
Vilken underbar möjlighet! Hade själv tänkt precis som du på alla tusen orosmoment. Har också extrem fobi för vatten så poolen hade jag varit livrädd för.. Kanske kan ni åka samtidigt som svärföräldrarna så att ni får lite hjälp på resan dit?
Svar: Nej jag trodde verkligen att det skulle gå bra att bära henne igenom handlingen och var inte alls beredd på att hon skulle hålla på så. Tur att vi var två så kunde jag bara skratta lite åt henne när hon slängde sig och sen ta ut henne till bilen.
Lite kan jag förstå att det blev som det blev eftersom vi hade suttit inne hela dagen och kom sen till ett smockfullt ica där det fanns en massa gott i hyllorna och alla andra sprang ju runt och plockade saker överallt. Det hade gått bra om hon suttit i sin vagn men nu blev det lite kaos eftersom vi inte hade med oss något alls in..
Man lär sig av sina misstag! 🙂
Jag tänker i så fall ha flytväst på de när vi vistas utanför huset, vet inte hur man skulle kunna slappna av annars? Jag har ju TVÅ livliga småtroll som garanterat vill ”bada”. Svärföräldrarna kommer bila ner dit i förväg. Skulle vi bila ner så skulle det innebära två övernattningar och extremt många timmar i bilen, utsätter inte mina småttingar för det, eller mig för den delen hehe. Vi får väl se om det blir nån resa, ekonomin sätter käppar i hjulen just nu.. 🙁