FAMILJEN KAOS!

Min fobi skapar mycket problem i vardagen men ingen kan förstå mig eftersom ingen hört talas om det problem jag har. Försöker man förklrar så kollar folk på en som om man var riktigt dum i huvudet så istället gör jag allt för att dölja min fobi vilket är riktigt svårt ibland.

 Är man livrädd för spindlar, ormar, höjder eller blod så förstår alla, det är ”godkända” fobier av samhället. Men alla fobier är ju ologiska och konstiga egentligen. För hur fan kan man blir rädd för en pytteliten ofarlig spindel egentligen? Men så funkar ju en fobi, för den personen så kan man få panikångestattacker om man utsätts för det läskiga.

Har du någon fobi??? Nu ska jag prata om min, den går inte att sammanfatta i en mening tyvärr.

Hur enkelt är det att ta bilen när:

• du inte vågar åka till vissa ställen för att de inte har en enkel parkering och garanterat lediga platser
• du är livrädd för vänstersvängar så att du hellre tar omvägar för att slippa den där vänstersvängen
• du klarar inte av att någon annan person sitter med i bilen, bara några få utvalda familjemedlemmar som förstår ditt problem går bra och ibland din man
• du ALDRIG vågar åka en ny väg utan kör samma rutter som du säkert kan
• du har noll lokalsinne och får panikångestattack ifall du kommer vilse
• du har svårt att komma ihåg en ny väg, måste kört där minst 100 ggr innan jag tillslut memorerat vägen och vågar prova (om det är en enkel väg)
• du ska vända tillbaka och kan inte komma ihåg eller känna igen dig och vet inte vilket håll som jag kom ifrån (fast jag svängde nyss)
• du är livrädd för parkeringshus
• du vågar ej köra på så smala vägar ifall det inte går att mötas
• Vägarbete är en mardröm
• Omkörningar är läskiga
• GPS litas det inte på
• Allt detta vill jag då unvika, och hur många vägar finns det då kvar att köra på?

Det var kortfattat om mitt problem. Det är så starkt att skulle jag försöka gå mot det litegrann bara så blir jag så skräckslagen att jag får panikångestattacker, stortjuter och bara skakar i hela kroppen, jag blir livrädd! Fan vad löjligt tänker ni kanske?

 Jag skulle så hemskt gärna vilja slippa detta men det är så svårt. Det är alltid min man som kör när vi åker tillsammans, vilket han kan tröttna på.

Vad gör man när karln gärna vill ta en öl eller liknande på en fest men får inte för att jag inte vill köra hem sen, då jag inte hittar (jag dricker aldrig). Hur förklarar man för en kollega att jag inte kan skjutsa hem henne efter en personalfest fast man ska åt det hållet? Jag har fått en blick tillbaka som säger att det var en idiotisk och dålig ursäkt jag kom med, ingen förstår.

Jag kan undvika personalfester eller trevliga mammaträffar för att jag inte hittar, eller vågar köra dit eller inte vet vad det finns för parkering där. Tänk om nån vill ha skjuts? Vad säger jag då? Tänk om vännen vill åka t.ex. till deras öppna förskola tillsammans? Så då undviker jag detta istället och det känns hemskt då jag så gärna vill träffa en annan föräldraledig eller vara med på personalfesten.

Många butiker kan jag inte åka till ifall jag inte klarar vägen eller parkeringen är läskig. Ska jag ner på stan så finns det EN parkering som jag gillar och alltid ställer mig på, men ibland blir det långt att gå ifall jag ska till andra änden av stan och ibland kan det ju vara strul med parkeringen, vad gör jag då? åker hem? JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ DET HÄR!!!! mitt liv blir så svårt och begränsat och samtidigt ska man försöka hålla allt hemligt.

När jag tog körkortet (ca 5 år sen) så hade jag inga problem utan de växte fram med tiden. Åker jag en väg som jag kan är jag hur lugn och säker som helst, men skulle jag svänga av på en väg jag inte kört förut eller vet har en jobbig korsning/sväng så har jag precis rullat in i min största mardröm!