Hur skulle det vara egentligen? Tänker på det ibland..inte vad jag önskar mig, förstår att det skulle vara tufft och man skulle leva ett helt annat liv helt plötsligt och inte vad jag önskar mina barn. Men det är klart att det kan hända men det hoppas jag inte!
Har hört/läst mycket om hur det är för andra som gått igenom separation/skilsmässa och livet efter. Det läskigaste är ifall det jämt kommer vara bråk mellan mamma och pappa om barnen, nya relationer och får barnen en till mamma då? Tänk om de skulle föredra henne mer än mig? Att inte se de på en vecka (ifall man har varannan vecka), pusslandet med jobb och att få allt att gå ihop. Att träffa en ny när man har barn, inte lika lätt som när man var helt själv, man vill ju att alla ska funka ihop. Har han barn dessutom?
Aja, inte går jag och tänker massa på det här men det har ju hänt. Jag är sån att jag tänker på allt jobbigt/hemskt som kan hända, tänker mycket långt fram, kan inte rå för det.
Senaste kommentarer