Det där bebissuget som jag aldrig blir av med skenade iväg lite idag när en go kollega hälsade på idag på jobbet med sin nyfödda lilla Jack! Jag försöker hela tiden att trycka bort detta sug och låtsas att jag har släppt hela den här bebisverkstads-biten. Det är en av anledningarna att jag vill plugga NU, för att komma ifrån det här och fokusera på något annat.
Visst, jag vill inte ha barn igen nu eller snart men kanske nån gång i framtiden? Jag vägrar att bestämma här och nu att ”aldrig mer”. Tyvärr känns det lite kört om jag väl börjar plugga. Jag ska då plugga i nästan 3 år och sen lyckas få jobb och sen lyckas bli kvar där och till slut få en fast tjänst. I vården antar jag att det kan ta tid innan man dels hamnar där man vill vara och sen att få fast jobb? Sen vill man ju jobba några år och inte direkt berätta för chefen om en graviditet. Då har ju åren rullat på här och hoppet mellan syskonen är för stort.
Jag vill inte heller mitt i allt dra igång bebisverkstad och mammaledighet igen och krångla till det. Jag vill bli riktigt duktig och ser det här som en andra chans och gör jag avbrott så kommer jag ju dels glömma mycket av det jag har lärt mig och kanske ställer jag till det för mig? Jag borde ju ha full fokus och köra på tills jag är klar om jag väl börjar plugga känner jag. Eller övertänker jag nu?
Jag blir ledsen av att det kan vara kört med en liten sladdis, en fyra, kanske en lillebror? Jag vill i alla fall bära med mig att möjligheten finns, som en mysig tanke även om det aldrig sker. Min fina kollega har kämpat länge och hårt för att bli mamma och för att få denna lilla bebii. Jag är så glad för deras skull, lille Jack föddes på Kians födelsedag! Idag fick jag se och även hålla i honom. Jag fick höra hur det gått med allting, så underbart att se hennes lycka.
Vi har fyra mammalediga nu som njuter av sina bebbar. Jag som tycker att Ines är så liten och pluttig lixom, min lilla bebis och så fick man hålla i 3 veckor gamla Jack, herregud!
Hade jag fått bestämma hade jag kunnat tänka mig att jobba ett par år och sen skaffa en liten fyra, vara mammaledig och sen söka till skolan. Men det går ju inte. Jag får väl längta efter småkusiner till barnen, att få bli moster/faster 🙂
Ja hörrni, det finns ju ingen logik alls i detta bebissug, det är bara känslomässigt, starka känslor som är svårt att förklara. Jag tror en hel del kvinnor kan förstå mig här 😛
Haha skönt att inte vara ensam! Ja bebis suget försvinner nog aldrig. Jag kan tänka mig både en fjärde, femte, sjätte…men nja.
Min mor hävdar att hon kände sig klar efter sin fjärde och det kändes då definitivt.
Vi tar till en permanent åtgärd nu så här blir det inga fler. Jag har blivit gravid på varenda preventivmedel vi testat förutom kondom. Det har resulterat i 3 fantastiska barn, 3 mf, 2ma och 1 frivillig abort. Aborten tog hårt på oss båda men då var vår tvåa knappt fyra månader. Mannen arbetade dessutom på annan ort i veckorna och skulle åka till Afghanistan och vara borta från månad 7 till efter födelsen med bara två korta permissioner. Med stor sorg valde vi då att avbryta graviditeten, mannen tog nog mer illa vid sig än jag. Han kände att det var hans jobb som hindrade oss från att utöka familjen. Vi hade dessutom fått både mf och ma innan tvåan blev till.
Två av missfallen var vi ovetandes om när blödningen startade. Det tredje gick till v.8 och det var innan vår trea blev till och bara två månader innan bröllopet.
Ett ma fick vi reda på när jag skulle sätta in en spiral. Ingen aning om hur länge jag varit gravid men det var avstannat i v.7-8. Ett ma konstaterades på tidigt ut i v.8.
Jag har haft sjukt svåra graviditeter och efter sista förlossningen blev jag sjuk i ”barnsäng”. Jag fick hög feber, infektioner och blodförgiftning. Det var bra nära en väldigt ledsam utgång.
Phu. Nu känner jag mig bara klar med att bli med och bära barn. Men att föda barn skulle jag vilja göra tusen gånger till. Och första tiden med en liten spädis hemma är ju bara för underbar :,)
Hur ska vi göra för att stilla vår längtan?
Oh Lisa vad ni har gått igenom! !!! Jag förstår verkligen att ni är färdiga med det där nu. Din man verkar så förstående och stöttande, ni verkar känna på samma sätt, så har det inte varit för oss, min man förstår inte alls min längtan och han hade hellre stannat vid två barn. Jag förstår en del av det du berättar och det finns delar som jag aldrig har berättat om som har varit tufft. Jag har också lätt blivit gravid men för mig har inget preventivmedel funkat men äntligen idag har jag ett minipiller som funkar jättebra, det är ett helvete när det inte finns något preventivmedel som funkar och man dessutom lätt blir gravid.
Ja du, jag har funderat länge på hur man hanterar sitt bebussug. Det är en anledning till att jag vill plugga nu för då hoppas jag att jag lägger fokus på annat men det är ändå svårt när alla kollegor får kulor på magen 😉
Jag får önska er God jul och väldigt kul att du ville dela med dig! ♡