Det var längesen jag slappnade av så mycket som jag har gjort idag medan jag var själv. Jag drogs till alla måsten men tvingade mig att skita i det och bara göra sånt man mår bra av och blir lugn av. Jag sov och hade myshundarna vid mig.
Jag har hunnit klura på lite orsaker/lösningar. Jag unnade mig en rolig tidning med recept, något jag aldrig gör annars. Det har varit knäpptyst här hemma, helt ljuvligt för annars är det konstant höga ljud från morgon till kväll. Jag tränade till och med,,duschade i lugn och ro.
Just då började det känns bra men så fort familjen var hemma igen och alla kraven på mig var där så tog det några minuter tills jag brast igen och allt kändes skit rent ut sagt. Jag blir explosiv och så otrevlig och taskig. Mina barn behöver mig men jag får panik och känner mig kvävd. Jag vill ju bara vara ifred och bli bra igen. Det känns fruktansvärt att man inte vill vara med sina barn, jag orkar inte, allt är för tungt. Inget är kul..
Det påminner om när jag hade förlossningsdepression med Kian. Han skrek och ville amma hela tiden och jag ville inte att han skulle vara i närheten av mig tillslut. Den där stora kärleken fanns inte där just då. Han hade ju svår kolik och amningen strulade så det var en svår tid..
Jag undrar hur lång tid jag behöver innan jag mår bra igen och kan ha kul med mina barn igen, att ha tålamodet som behövs och klara av allt som jag ska klara utan att bryta ihop. Jag vet ju att när jag mår bra och inte är trött osv så blir jag den där skojiga och påhittiga mamman , som busar och gosar. Jag är lugn och lyssnar bättre.
Nu orkar jag ingenting och har så dåligt samvete hur jag beteer mig mot min familj..
Jag vill bara vara ifred..
Vad tråkigt mottagande. Förstår att det känns jobbigt att behöva prata med henne igen. Se vad läkaren säger. Håller tummarna att du får träffa någon som du får förtroende för och som tar det på allvar. Kram
Jag förstår precis hur det kan kännas då jag länge upplevde att min man inte riktigt tog mitt mående på allvar eller att han förstid. Vi är, som ni, väldigt olika och reagerar och fungerar på olika sätt. Bra att visa honom inlägg. Jag skrev brev till min man då det kändes lättare att förklara utan att någon avbryter eller att man reagerar på reaktioner (eller uteblivna reationer).
Jag hade barn på förskola fyra dagar i veckan tidigare men när jag blev sjukskriven så gick vi upp till fem dagar för att jag skulle få vila så mycket som möjligt. Det var inga konstigheterför även om jag i början hade dåligt samvete att inte orka med. Jag behövde inte fylla i några blanketter men det kanske skiljer sig åt.Prata med att prata med förskolechefen som föreslogs tidigare. Jobbigt samtal men förhoppningsvis är de förstående och hjälpsamma. Håller på dig!
Tack för att du delar med dig Hanna ♡ jag fick en utmattningsdepression precis innan jag skulle börja jobba igen efter mammaledigheten och vågade inte sjukskriva mig. Vi gjorde vad vi (jag) kunde. Jag skrev ett utlämnande mail till förskolechefen som bara svarade kort att jag skulle vända mig till kommunen och antagligen om det där med särskilda skäl. Så jag känner att det inte är någon idé att tala med henne ens. Och inte vill jag babbla med massa olika fröknar som säger olika saker, känns för jobbigt. Jag hoppas på att få förlängd sjukskrivning av läkare med iaf 1-2 veckor och får jag det får jag väl kolla med Västerås stad om blanketten om särskilda skäl eller maila de. Hoppas sånt inte tar tid bara för man behöver ju lösa det på en gång lixom. .
Du ska vända dig till västerås stad som kan bevilja extra tid på dagis om omständigheterna kräver det. Annars prata med förskolechefen så får den ta det med alla avdelningarna. Men är du sjukskriven på heltid så har du rätt att lämna barnen mån-fre som jag har förstått det. Men det bästa är väl att ringa västerås stad och prata med dom så kan dom berätta vad som gäller. Kan hända att dom behöver kopia på sjukskrivningen sen om det blir långvarigt.. Är det nån ledig dag denna veckan? fredag? Du kan ju isf börja med att ringa förskolechefen och berätta att du är sjukskriven och höra om dom kan få komma då för att du verkligen inte orkar. Det borde inte vara några problem!
Kram!
Bra att du lyckades vila lite iaf! Men förstår att det är hemskt jobbigt att må sådär!
Kanske kan du hitta nåt om utbrändhet på 1177.se eller liknande som din man kan läsa för att kanske förstå lite bättre hur du mår?
Förstår att det kanske känns jobbigt, och ännu mer nu när du redan mår så dåligt, men du har ju rätt att byta till annan vårdcentral om du inte är nöjd. Du har också rätt att kräva en second opinion av en annan läkare om din läkare inte vill sjukskriva dig. Inte för att jag tror att det ska vara något problem, det är ju väldigt uppenbart att du inte mår bra. Nuförtiden är det nog lättare att bli sjukskriven för utbrändhet också än det var för några år sen.
Är barnen på dagis 5 dagar i veckan nu? Om inte, tycker jag att du ska prata med dagis om det. Man har rätt att ha dom där på heltid om man är sjukskriven på heltid även om dom skulle varit hemma dom vardagarna du är ledig. Bättre att du får vila så mkt som möjligt och istället har en bättre chans att orka när dom kommit hem <3
Kram
Jag har faktiskt låtit honom läsa ett av inläggen på bloggen, kanske förstod han lite mer, jag vet inte. Vi är så olika och jag är så trött på att försöka få honom att förstå. Det var likadant under graviditeterna, jag mådde dåligt och försökte förklara det så tydligt jag kunde med noll resultat.
Jag har ångest inför mina vanliga lediga dagar när barnen ska vara hemma med mig för jag klarar inte av det. Jag vet inte vad jag har rätt till eller vart man vänder sig. Räcker det att prata med personalen eller måste jag fylla i blanketter till Västerås stad om särskilda skäl och krångla? Lite jobbigt att behöva berätta om detta för personalen också, det är ju tre avdelningar att gå igenom. Men jag skulle verkligen behöva ha de där 5 dagar i veckan då jag inte klarar att ha hand om de själv.. 🙁
Bra att du sjukskrev dig. Hoppas att du sedan får kontakt med en bra läkare så du får ta det i ditt eget tempo. Jag trodde först att jag skulle vara sjukskriven totalt tre veckor men det blev fyra månader 100% sjukskrivning. Jag är fortfarande sjukskriven på deltid. Att få bra läkare och psykolog har varit guld värt. De har inte pressat mig utan snarare hållt mig tillbaka då jag velat gå upp i tid lite för fort. Det är ingen brådska. Du kommer att må bättre. Strunta i måsten. Promenera och vila. Styrkekram
Tack Hanna ♡ det jobbiga är att jag tycker min vårdcentral är dålig, läkarna där är väldigt dåliga enligt min erfarenhet 🙁 det skapar ångest att de inte ska ta en på allvar och inte lyssna. Jag känner också att min man inte riktigt förstår allvaret. Han är en person som nästan aldrig blir deprimerad utan är lugn och positiv. Önskar jag var som han men det är jag inte..