Ines har varit den som har varit mest mammig av barnen, i alla fall enligt alla andra hehe. Alla tre har varit rätt mammiga som bebbar, men när karln varit pappaledig har de svängt om lite och blivit pappiga ett tag och sen har det blivit hyfsad balans i det hela. När jag gick tillbaka till jobbet när Ines var 9 månader ca så blev även hon lite pappig ett tag sen släppte det. Men nu har hon blivit väldigt mammig, lilla hjärtat. Så fort hon ser mig rusar hon överlycklig och kramar om mina ben. Hon vill att jag bär henne hela tiden, bara jag som ska trösta mm. Kommer pappa och ska ta henne så blänger hon allvarligt och motar bort honom haha.
Minelle har även en period nu där det låter såhär ” Jag älskar inte pappa, bara mamma!” Hårda ord för pappa, stackaren, hon vill inte att han gör nånting med henne, bara mamma.
Det här kan gå lite i perioder men det är nog ändå så att alla tre barnen är lite ”mammas bebisar”, pappa är skoj men mamma ska ge tröst och mysas med. Alla som känner Kian vet att han vägrar ge bort kramar 😉 Pappa får inte heller kramar, och verkligen inte syrran Minelle! Vissa kan få tillåtelse ibland att sno en kram snabbt men inte mer än så. Däremot mamma får hur mycket gos som helst, jag får kramar, pussar och mys i soffan. Snacka om att jag får känna mig så speciell 😀 Minelle delar gärna ut kramar till alla men hon har börjat säga till sina syskon ” Det är faktiskt MIN mamma, bara min mamma!”.
Jag blir lite orolig över Ines inskolning som är om ca 1 månad om hon är likadan då som nu, väldigt mammig, jag får inte lämna rummet ibland. Förhoppningsvis går det bra. Jag är inte orolig över de äldsta just nu iaf, det funkar bra på nya dagiset nu men det blir ju såklart en del förändringar sen också. Jag kommer ha första veckan inskolning, förhoppningsvis räcker en vecka för vi vet inte hur vi kommer ifrån jobben veckan efter. Jag tar i alla fall den veckan då karln behövde komma tillbaka till jobbet. Att blanda lediga dagar, en semesterdag, och två föräldraledighetsdagar ( dock lägsta nivå) så fick jag hela veckan ledig haha, vilket pussel. Jobbigt när lönen kommer sen men så fick det bli. Fördelen för henne är i alla fall att hon är van vid att ibland lämnas bort till barnvakt, van vid att vara med barn och väldigt tålig och bestämd, ingen kör över henne 😉 Hon har också kompisen Valfrid i samma grupp. Dessutom är hon van vid att åka till dagiset eftersom hon är med vid lämning/hämtning av syskonen. Jag är lite nervös men förhoppningsvis går det kanon.
Det finns några speciella personer som barnen har tytt sig extra mycket till, dessa personer har sett till att finnas mycket i deras liv och verkligen engagerar sig i barnen. Moster Denise har barnen alltid tyckt väldigt mycket om, hon är riktigt poppis och barnen har aldrig varit blyga inför henne, alltid sig själva vilket inte har varit självklart, inte ens med släkt. Hon påminner nog mycket om mig vilket gör barnen trygga, henne träffar vi ofta och hon vet allt om barnen, hur de funkar och deras rutiner. Ines har nu börjat bli social och låter andra komma nära men det fanns en person som alltid fått hålla i henne utan vilda protester och det var moster det.
Barnens farmor verkar betyda väldigt mycket för de, inte så konstigt med tanke på hur hon har engagerat sig i våra barn. Hon ställer alltid upp, lyssnar och leker alltid, hon och farfar har alltid varit barnvakt sen de var små. Hon berättar för de att hon älskar de. Det är fint att se, en sån omtänksam och engagerad farmor. Hon går nästan in som en andra mamma, jag kan ärligt säga att jag kände mig lite hotad i min egna mammaroll i början när Kian kom. För mig har det varit väldigt känsligt, jag är barnens mamma och jag vill göra på mitt vis. Jag kan samtidigt förstå att det kan vara svårt att hitta sin roll som farmor också när det är en helt ny roll, vart går gränsen lixom? Nu har vi hittat rollerna bra tycker jag, jag är mer avslappnad och har insett att jag kommer i första hand för barnen, mamma är alltid bäst lixom även om farmor är fantastisk och en storfavorit. Jag ska inte gå in för mycket i det det här, just mammarollen är lite extra känsligt för mig, jag har vissa djupa rädslor inom mig som jag försöker hantera och inte får ta över, det är lättare nu när man är mer trygg sin roll. Men än idag är jag livrädd och orolig för att mina barn inte ska tycka om mig eller vilja ha mig i sina liv, vi lämnar det där. (försöker tänka förnuftigt där 😉 ) Ines har nu börjat visa tydligt att farmor är poppis, hon springer och kramar henne när de ses. Farmor har kämpat länge med att få komma när men icke, ingen fick (förutom moster då) men nu har det tvärvänt.
Faster Jessica är en väldigt rolig person i barnens liv. Hon leker och hittar på saker med de, lyssnar, bär och bryr sig. Hon har aldrig varit rätt för blöjor men däremot att hålla bebisar men det har jag fått henne att komma över 😉 Hon är så barnkär och sådär busig och lekfull som barnen älskar. Jag har sett något särskilt mellan just Minelle och faster, det är som att de är på lite lika nivå på nåt sätt. Minelle är ju ett riktigt energiknippe, hon är härlig och underhållande men man tappar lätt tålamodet och orken men Jessica är nog den som aldrig gör det, hon orkar hur länge som helst. Hon har burit en hel del på tösen och verkligen lyssnat på henne, sett henne. Jag tror att Mini har känt sig extra uppmärksammad av faster och tytt sig till henne och därför har Jessica mer än gärna fått hjälpa henne med det mesta utan protester.
Självklart gillar barnen alla släktingar och jag är så glad över att se hur de har utvecklats och har blivit sociala, framåt och tar för sig även i nya situationer. Annars har de varit lite blyga, framförallt Kian har varit väldigt blyg men det har hänt grejer senaste halvåret, så härligt att se!
Senaste kommentarer