Det är många kunder som reagerar på att jag ”redan” är/var tillbaka på jobbet fast Ines är/var så liten. Jag förklarar då att pappan är hemma med henne och att han har velat vara hemma precis lika länge som mig. Kan ni föreställa er deras förvånade miner? Alla blir smått chockade men sen säger de att det ju är jättebra. Det tycker jag också, det kan inte vara annat än bra för hela familjen att pappan vill vara föräldraledig lika länge som mamman.
Jag kommer ihåg när vi pratade lite om detta innan vi hade barn, han var redan då väldigt bestämd över att han minsann ska vara pappaledig lika länge. Idag är det inte konstigt eller ovanligt att papporna är pappalediga men däremot att de är hemma med alla deras dagar, alltså inte för över en endaste dag till mamman och faktiskt utnyttjar alla sina dagar och då menar jag inte bara de dagarna som är låsta på den ena föräldern. Det är inte vanligt men jag tror att det går mer och mer åt det hållet, sakta men säkert.
Jag håller dock ändå fast vid att det här är något som ska vara upp till varje familj hur man vill fördela dagarna och inte vara påtvingat av politiker som inte vet ett skit om varje familjs situation och ekonomi. För oss har det funkat bra att dela upp det lika men som ni vet hade jag velat vara hemma mycket längre denna sista gång. Men om mina dagar tar slut och karln vägrar lämna över dagar till mig då? Bara att börja jobba haha 😉
Jag tycker ansvaret över barnen och alla rutiner fördelas bra på båda föräldrar när båda har varit föräldralediga, man förstår varandra bra och hjälps åt. Barnen får värdefull tid med båda sina föräldrar och det blir inte lika ”mammigt eller ”pappigt”, båda funkar lika bra lixom. Det är min erfarenhet av denna lika uppdelning. Jag kan jämföra för jag var hemma med Kian bara och var fortfarande mammaledig när Minelle kom (hann inte tillbaka till jobbet så jag var tvungen att sno karlns dagar där) och när Mini var 9 månader började jag jobba och karln vara hemma 9 månader.
Innan han var pappaledig var det mer ”självklart” att jag skulle springa om en grät eller byta blöja, upp på nätterna. Jag fick mer säga till honom att hjälpa till (inte alltid såklart) men idag reagerar båda lika självklart på barnens signaler och vi delar på allt. Alla tre barnen har varit rätt mammiga medan jag varit hemma med de och sen lite pappiga när jag börjat jobba och därefter har det blivit ganska bra balans, fast lite mer mammiga är de nog hihi. 😉
Jag har märkt att många blir rätt skeptiska till att han ska klara av det, även denna gång som pappaledig. Visst sliten blir han, men minst lika sliten var jag också som mammaledig ( varför kallas det för ledig?! heltidsjobb ju). Jag tycker att han har skött det bra även om jag är bättre mohahah 😛 Jag är sån där dryg mamma/fru som måste lägga sig i när han gör allt fel ( enligt mig), stackaren, men jag blir galen när han ”sabbar” noga beprövade rutiner som jag har lagt för barnen och inte följer det..(jag är ett kontrollfreak ja..)
Hur har ni delat upp det? Vad tycker ni om hur uppdelningen bör se ut mellan mamman och pappan som föräldraledig?
Började jobba halvtid när C var fyra mån. Vissa äldre personer på jobbet vågade tydligen inte fråga runt det för de trodde att det inte hade gått bra så att det inte blev någon bebis. (Fick jag höra på omvägar) Men bland mina jämnåriga är det inget konstigt.
Linn –> men herregud! Ja det var ju på ett helt annat sätt förr
Jag har fått samma reaktion som du har fått☺ Jag började jobba halv tid när min minsta inte ens var 6 månader gammal. Oj, sa en del är hon redan på dagis? Tänker ju inte ens att barnen har en pappa liksom, som också kan ta hand om barnen. Som du säger, dom tyr sig lika mycket till både mamma och Pappa, det tycker jag är super viktigt.
Ja jag fattar inte varför deras första tanke blir att man har satt barnet på dagis så tidigt bara för att jag är tillbaka på jobbet?! Det är både unga och äldre som reagerar så..snacka om att glömma bort pappan. .