Idag har jag känt mig matt, tung i kroppen, snurrig, seg och irriterad med noll tålamod, förstod inte förrän på eftermiddagen att febern var tillbaka.
Hela dagen har varit så förbannat trist. Hemma hela dagen och grått och blött ute. Hunden på högvarv då han inte aktiverats, så han var ju på allting han inte skulle. Pappan i vardagsrummet och arbetat (skönt att det gått lite framåt där inne i alla fall) och sen jag som mått sådär och försökt städat och fixat massa trista måsten samtidigt som barnen var överallt.
Hatar den kombinationen, blir galen direkt, uschh. Må dåligt/ensam med barn och hund/försöka städa. Så såg hela dagen ut, så förbannat trist! Är trött på såna här dagar.
Skulle vilja göra som alla andra familjer en lördag, åka iväg och hitta på något, kanske hälsa på någon? Slappa/mysa tillsammans hemma, göra något roligt spontant? Kanske baka något för skojs skull? Vad som helst, men neeej, det finns aldrig tid för det för vi har massa annat skit att göra, som renovering, tusen bilar att fixa, ta hand om gården och hushållet.
När man bor såhär så är det alltid något som måste fixas eller underhållas tyvärr. Märks det att jag är NÅGOT trött på att leva såhär?? Men hoppet finns kvar, en dag är vi fan klara med denna renovering och man kan njuta av sitt fina hem och lägga tid på annat!
Vi kommer alltid att ha nåt projekt att hålla på med här hemma men jag föredrar att inte ha typ 10 såna projekt samtidigt. Innan jag flyttade hit så förstod jag att det skulle ta ett par år att få allt färdigt men man glömmer ju hur mycket som kommer i mellan hela tiden. Har insett att det tar lite längre tid än så men skulle det handla om mer än 2 år cirka då drar jag härifrån, aldrig att jag tänker leva såhär under så lång tid (nu har det gått 2,5 år), man vill ju njuta av allt det fina som finns i ens liv också.
Det här har vi kvar:
Senaste kommentarer