Jag gjorde ett försök till att göra polkabräck men de vart inte så fina men det var första gången jag gjorde de.
Jag känner att jag sakta känner mig bättre och bättre. Men längst inne finns det fortfarande en deppighet och utmattningskänsla. Men utåt sätt ser det ljusare ut och det går åt rätt håll. Det gäller att inte köra på som förut och ta på sig för mycket, och att undvika situationer som med största sannolikhet blir ett misslyckande. Jag känner dock att jag är rätt skör ändå.
Dygnet med barnvakt var otroligt befriande och passande just nu!
Det verkar som att en liten gadd är på väg ut för Ines. En liten hörntand i överkäken. Så var det för Kian också, hörntänderna kom först så han såg ut som en liten vampyr. Det kan ju förklara varför jag har upplevt Ines kinkigare.
[* WordPress Simple Firewall plugin marked this comment as ”trash” because: Failed GASP Bot Filter Test (comment token failure). *]
Sömn gör underverk! Bra att tänka på i de värsta svackorna. Att det finns en naturlig fysisk förklaring till att man mår som man gör och inte att man håller på att bli galen. Styrkekram och bra gjort att ni tog steget att låta svärföräldrarna hjälpa till. Vet hur svårt det är att släppa kontrollen!
tack Charlotta! Jag har ju ett stort kontrollbehov tyvärr men just när de är så små som Ines är nu så blir det rätt läbbigt och känslosamt men nu känns det bra och nu vågar man ju göra detta igen 😉 Jag har svårt för att be om hjälp också, som att det är något slags misslyckande att man inte klarar av allt själv. Aaa gud vad sömnen gör mycket, mer än man kan tro faktiskt!