Av någon dryg anledning hamnar era fina kommentarer i papperskorgen så jag kan bara kolla de när jag sitter vid datorn.
Ni skriver om det här med att våga ta hjälp av barnvakt med minstingen. Med mina andra barn har jag nog till och med lämnat ifrån mig de tidigare men när det gäller Ines har det känts mycket svårare. Hon blir ju lätt stressad bland folk och nya platser. Så fort någon kommer närmare än en meter så darrar underläppen och hon slänger sig efter mig. Hon kan ju matvägra också om det inte är jag som ger mat. Jag vill ju inte ”överge” henne bara på grund av mig lixom. Men samtidigt har vi märkt att hon är på ett annat sätt om jag inte finns med i bilden, då verkar det gå bra?!
Ni har ju rätt, jag måste ta den här chansen och det kommer säkert gå jättebra, hon har ju syskonen där och är såklart bekant med deras hem och de, hon kommer sova i sin trygga vagn också.
Jag och maken längtar så efter varandra, det finns inte tid att få vara bara vi 🙁
Så fredagen är vår!!! Och så hoppas jag att vi inte behöver åka 40 minuter bort mitt i natten för att hämta en otröstlig Ines 😉 Det jag längtar mest efter att göra då är att göra GOD MAT och sitta tillsammans framför en bra film i LUGN OCH RO. Äta godis och mysa. Och sen SOVA flera sammanhängande timmar. Och sen äta en lugn och lyxig frukost tillsammans, inte slänga i sig en äcklig shake till frulle bara för att man inte hinner äta frukost.
Det känns som att jag kan släppa oron lite när jag läste era kommentarer, tack!
Senaste kommentarer