Stackars Mini då, hon har en kris här hemma. Det är både roligt och jobbigt att bli storasyster. Ena stunden vill hon vara med, hjälpa till med lillasyster Ines. Hon hämtar amningskudden, Ines filt, spytrasan, klappar/pussar/kramar, vill ha koll på vart bebisen är. Imorse fick hon hålla i Ines som dock var lite upprörd men det skrämde inte Minelle.
Men samtidigt har hon börjat göra massa pip och ljud och använder inte ord som hon faktiskt kan. Hon vill vara bebis ibland. Mycket passande då hon kan både tokskrika så bebis flyger i taket och hoppa och slänga sig alldeles för nära. På nätterna springer hon upp mer än förut och ska sova mellan oss.
Kian är jätteduktig! Snäll och försiktig,hjälper till. Han tycker om att klappa på hennes huvud. Han säger bebis fortfarande och vågar inte säga Ines.
De är i Uppsala nu hos farmor och farfar. Jag har suttit i soffan med lilltjejen hos mig i ett par timmar nu. Det är knäpptyst och båda har sovit som stockar. Nu är jag äntligen utvilad, så skönt.
Vi vuxna ska försöka ha mysig filmkväll om lilla damen tillåter. Hyra film, äta god mat och godis. Tänkte göra något enkelt, varma mackor med champinjonstuvning.
Känner mig så lycklig, min fina familj!
Ska bli spännande och se hur mötet kommer bli 🙂 Känns bra att höra ngn annan berätta med erfarenhet 🙂
Det är lite magiskt det där att se sina barn träffas första gången! 🙂
Åh 🙂 ja nu är ju Mini inte minstingen längre och det tar säkert ett tag att hitta rätt i sin nya roll. Hur reagerade Kian när Mini föddes? Min dotter kommer vara 19 månader när lillebror kommer och jag undrar hur det kommer gå!
Jaha men då får ni ganska tätt också 🙂 Kian var ju 14 månader ganska exakt när Mini kom och jag trodde att han kanske skulle bli väldigt mammig och klängig kanske. Vi märkte aldrig någon reaktion, han accepterade henne och var försiktig och snäll, fast hon var inte speciellt spännande direkt. Han var så liten så det blev ingen svartsjuka alls, efter nån vecka hade han nog glömt bort hur det var att vara själv, han anpassade sig så fort till det nya. Så nu när Mini blir lite svartis så är detta nytt för oss men också något jag förväntade mig skulle komma. Fast hon visar också mycket glädje till Ines och vill pussa och ta hand om henne. Det är mer till oss vuxna man märker skillnad, kinkig, arg, spelar bebis osv 🙂